Om skoldebatt och skolutveckling

Att driva, förvalta och utveckla skola är ett intressant och viktigt arbete. Det är svårt och utmanande men väldigt stimulerande och engagerande. Det handlar i en större kontext om att vara med och bygga samhälle och skapa förutsättningar för en hållbar framtid och utveckling.
I lag förordning och läroplan finns ett tydligt samhälls och individutvecklande uppdrag. Men det är också ett känsligt och svårt uppdrag då vi varje dag intervenerar och påverkar barn och ungas lärande och förståelse av tillvaron.
Barn är inga crasch test dummies utan allt vi gör påverkar och alla har rätt till en skola som ger dem möjlighet att ,under trygga former, nå sin fulla potential. Det betyder att vi ska vara försiktiga och lyhörda. Det betyder att vi alla måste vara klara med frågan om varför vi går till jobbet på morgonen. Att vi alltid har tydligt definierade syften och mål så vi kan utvärdera. Det betyder att vi måste vara vaksamma.
Men det betyder inte att vi ska undvika förändring eller utveckling. Det betyder att vi måste vara noga med att systematiskt och vetenskapligt utvärdera och beforska det vi gör. I syfte att hålla fast och utveckla det som är bra och släppa det som inte längre fungerar eller inte leder till önskvärda resultat.
Lärande och skola befinner sig i många olika spänningsfält och dialektiska samband som t.ex. Krav-frihet, likvärdighet-individualisering, kvantitativ-kvalitativ, tradition-nytänk, resurser-behov. mm-osv.
Det är viktigt att inte se det som alternativ eller motpoler utan istället använda och ta tillvara den kraft som finns i den spänningen och ha en tydlig vision om vad val och verksamhet ska leda till för individ och organisation.
Som Cheshire Katten sa till Alice:
” Om du inte vet vart du ska spelar det ingen roll vilken väg du tar”
Det gäller när vi planerar undervisning och lärande för eleverna att tydligt definiera syfte, mål och förväntningar. Även att tydligt visa på markörer för att se att man nått målen och med vilken kvalitet . Det gäller också när vi strukturerar lärmiljöerna på skolorna.
Den ibland infekterade och inte så trevliga skoldebatten handlar ofta om hur och vad och blir dikotomisk till sin natur. Flumskola eller katederundervisning, mobiler eller inte, keps eller inte, läxor eller läxfritt. mm eller osv.
Jag tror att det ofta handlar om att vi ser och tolkar uppdraget skola lite olika, att vi lägger olika vikt vid och prioriterar olika i uppdraget. För oavsett hur vi tolkar och genomför kommer det att påverka barn och ungas utveckling och förståelse av mänsklig interaktion och samhälle.
För att ta ett exempel: Om det effektivaste sättet att organisera undervisning och som leder till bästa genomsnittliga kvantitativa resultat får 10 % av eleverna att känna sig dumma eller misslyckade. Ska vi då jobba med dessa enskilt eller ska vi organisera om lärandesituationen? Det kommer att påverka eleverna och deras självbild väldigt olika beroende på hur vi väljer.
Jag tänker att alla har ett ansvar att tänka igenom och agera utifrån en genomtänkt förståelse av skoluppdraget som helhet. Själv återvänder jag ofta till skollagen och har det som en del av den etiska kompassen.
 
1 kapitel 4 §
Syftet med utbildningen inom skolväsendet
 
Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och
elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska
främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en
livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och
förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande demokratiska värderingar som det svenska
samhället vilar på.
 
I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika
behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de
utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att
uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar
att tillgodogöra sig utbildningen.
 
Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen
främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till
aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer
och medborgare.
 
Jag har en önskan och en vädjan till alla som engagerar sig i skoldebatten.  Att vi i vårt gemensamma lärande och kommunikation gestaltar de värden och normer vi tänker ska återspeglas i elevernas lärandemiljöer. Vi ska vara Critical friends. Vi ska vara sakliga och framför allt vilja varandra väl och göra varandra bra. Det finns inte rätt eller fel men det finns det som fungerar bra eller mindre bra beroende på vad det är vi tänker oss att syftet är.
 

Varför makerkultur och programmering i skolan

Varför makerkultur och programmering i skolan
När jag växte upp i under sjuttio- och åttiotalet fanns det en uppsjö av maskiner som på ett eller annat sätt var levande. Det fanns mycket inom Si-fi litteratur och filmer. HAL i Arthur C Clarks 2001, Replicants i Ridley Scotts Blade Runner, R2D2 och C3PO i Lucas Star Wars för att inte glömma T1 gestaltad av Schwarzenegger i Terminator. På olika sätt var de såväl en tillgång och hot mot de biologiska varelserna. Det som var ett utmärkande drag var balansgången mellan att vara autonoma kontra lydande. I Terminator tar man steget fullt ut och låter maskinerna bli medvetna om sin egen existens och se sin egen framväxt beroende av ett utrotande av människan. När dessa filmer och böcker skapades var det fiction och fantasi.
Idag befinner vi oss i en annan verklighet. Artificiell intelligens AI, genteknik och självlärande algoritmer är idag inte längre utopier utan en realitet. Senast nu slog Alphago Lee Se-dol i tre raka matcher i go
http://www.theverge.com/2016/3/12/11210650/alphago-deepmind-go-match-3-result

 

och Boston Dynamics senaste robot väcker känslor på många sätt i den här videon.

Det troliga är att dagens växande generation inom sin livstid kommer att behöva ta ställning till och leva i en värld där man måste hantera nya etiska frågeställningar. Hur kommer vi att definiera liv och intelligent liv? Kommer åldrande att kunna bromsas? Kloning och genetiskt skapande? Redan idag kan vi ha svårt att förhålla oss känslomässigt till maskinerna. Vilken roll får religioner och gudsbegrepp om vi kan skapa liv (biologiskt och tekniskt)?

På Glömstaskolan kommer vi att jobba aktivt med makerspace och programmering av just ovanstående anledning. Varför då, det står ju inte i läroplanen. Inte än, men om vi ser oss runt i världen är det väl bara en tidsfråga. Vi vet att världen förändras och digitaliseras i allt snabbare takt. Att ta in det som en del i undervisning och lärande är viktigt. Tanken är inte att vi ska utbilda programmerare utan att vi ska förbereda eleverna för en värld där vi allt oftare kommer att behöva göra etiska och moraliska värderingar. Där tekniken kommer att vara såväl den största möjligheten och största hotet mot en hållbar utveckling. Jag tror att en hållbar framtid handlar om att utnyttja kunskapstillväxten för en fredlig och demokratisk utveckling. Alla behöver inte kunna tekniken men alla ska kunna förstå så mycket att vi tillammans kan fatta viktiga beslut och ta ut riktningen i en digitaliserad värld.

Andra positiva vinster med att lära med hjälp av programmering och makerspace har diskuterats och framförts tidigare och jag kan bar hålla med. Men min poäng här är att om vi på riktigt vill den växande generations väl måste vi våga acceptera att skolan måste anpassa sig till en ny värld där många tidigare sanningar inte längre har bärkraft. Teknik i skolan ska inte bara förenkla och förändra lärandet. Det förändrar även kontexten för lärandet och kanske framförallt utmanar det förståelsen för kunskap och kompetens i dess djupare meningar. För att avsluta med en frågeställning. Kan vi bygga snälla robotar eller robotar som lär sig vara snälla och hur vet vi att de är det? Ligger isf godheten i handlingen eller inlärda etiska värderingar och vem äger rättan att definiera detta?


BETT är mer än teknik, reflektioner från i årets resa

Det var ett tag sedan jag bloggade senast. Att starta upp en ny verksamhet kostar på många sätt. Ibland behöver man ändå kliva åt sidan, stanna upp och reflektera.  Det kan man göra på många sätt. Själv valde jag att åka till BETT-mässan i London. Jag hade visserligen själv två föreläsningar och ett seminarium att hålla men det är ngt annat än att vara det vardagliga loket.

BETT är en spännande företeelse och det väcks kritiska röster till det svenska deltagandets mervärde. Jag tror att en stor del av den behövliga förändringskraften, idéerna och nätverken har sitt ursprung ur denna vecka. I möten och samtal, i reflektioner och delande. Kanske ska vi snarare ställa oss frågan har vi råd att inte vara med. Jag tror inte det.

I år kunde jag se några tydliga trender. För det första så handlade mycket om vad skolans uppdrag är och hur den motiverar och blir viktig. För det andra om hur vi i skolan kan jobba med de kärnkompetenser som framtiden kommer att ställa som krav på kunskaper inom på dagens unga. Kommunikation, kollaboration, kreativitet och kritiskt tänkande lyfts fram på många sätt. Mycket av den teknik som som visades och användes handlade just om att stärka eller träna dessa förmågor ( btw. så utgör de ju faktiskt grunden i Glömstapyramiden).

Vad det gäller de tekniska trenderna är de ganska väl sammanfattade i den här bloggen :

Nicky Morgan, brittisk utbildningsminister skrev i sin blogg bland annat om vikten av att förstå hur vi behöver förändra skolan som en konsekvens av digitaliseringen, än om att brinna för att digitalisera skolan för att förändra den.

För att utveckla det och en av grundantagandena i mina föreläsningar är att världen är förändrad och förutsättningarna för lärande med. Vi kommer inte att lösa framtidens utmaningar genom att digitalisera skolan men om dagens unga ska ha en chans att ta sig an dem måste vi ta med den digitala lärmiljön som en hörnsten i skolan.

Trots all spännande teknik och intressanta pedagogiska angreppssätt var det två föreläsare som verkligen grep mig mer än något annat. Den första var Angela Lee Duckworth (med examen från såväl Harvard, i neurobiologi som Oxford i psykologi) som var en av de sista talarna på själva mässan. Hon talade om True Grit, helt enkelt att översätta med kanske kan man se det som en produkt av faktorerna passion och uthållighet. Det som driver och plockar fram det där extra och som dessutom håller kvar. Enligt hennes forskning är denna mentala inställning viktigare än något annat för framgång. Oavsett om det handlar om skola, idrott eller relationer. Hon visade på vikten av att hitta sin passion och i den jobba med de bitar som har störst utvecklingspotential. True grit måste vi hitta på individnivå och det är det den skicklige pedagogen gör. Kan tona in och hitta passionen hos den enskilde eleven.

Den andra föreläsaren var Pär Johansson, grundare av Glada Huddik teatern. Som mer än någon annan trots att han inte nämnde skola visade på varför den behövs och hur viktigt det är att leva en demokratisk och inkluderande värdegrund. Det är inget som låter sig göras i handlingsplaner eller program utan det handlar om att tro på rätten att få vara den man är och att olikhet berikar och inte hotar. Att likvärdighet inte är att förväxla med likhet.

Angela och Pär kommer från skilda världar, med olika erfarenheter och ingångar i livet och i sina professioner trots det landar båda i den växande människan. I drivkrafterna och rätten att få utvecklas sina förutsättningar. Att skola handlar om så mycket mer än planer (kursplaner, handlingsplaner, arbetsmiljöplaner) det finns inga ritningar för mänsklig utveckling om målet är varje individs rätt att nå sin fulla potential. För då då skulle vi behöva skriva nya planer för varje person. Förändring och lärande handlar om passion och uthållighet. Det kan vi bara skapa förutsättningar för genom att själva vara det och att våga möta varje individ på ett sätt som gör att de kan vara som de är och inte som vi tänker oss att de ska vara. Det handlar om likvärdighet genom olikhet

 


Min lucka i skolvårens kalender

Skrev nedan om om bl.a. organisation i skolvårens kalender. Funderingar kring vad som är viktigt när man tänker kring hur skolan ska organisera och fungera

När skola på riktigt gestaltar det vi vill att eleverna ska utveckla och lära

På Glömstaskolan har vi valt fyra kompetenser som ska färga in i all vår verksamhet. Det är kreativitet, kommunikation, kollaboration och kritiskt tänkande. Ni känner säkert igen dem som 21:st century skills. Det vill säga kunskaper och förmågor som pekats ut som centrala för att den växande generationen ska kunna ta sig an framtidens utmaningar. Det är lätt att ta till sig och enkelt att komma ihåg. Men vad innebär det om vi tänker att eleverna ska träna och utveckla dessa fyra K:n, om vi också tänker att de gör det bäst i en lärmiljö som gestaltar just det.

Om vi tänker att kollaboration är en central förmåga, hur samarbetar vi som vuxna? Är samarbete en förhållningssätt? Jobbar vi med och för varandra? Delar och lär vi av varandra? Organiserar vi för att kunna jobba ihop? Jag tror att vi måste bryta upp gamla hierarkiska strukturer och jobba för mer dynamiska och funktionella organisationer. Att skapa möten och arbetsteam med gemensamma uppdrag och mål på kort och lång sikt är en grundidé. Teamen sätts ihop efter behov och kompetenser. Lärande och pedagogik formulerar strukturen och inte tvärtom.

På samma sätt kan man tänka kring kritiskt tänkande och kreativitet. Organiserar vi så att det finns utrymme för de som jobbar i skolan att utmana och utveckla samt att utmanas och utvecklas?

Det är min fasta övertygelse att barn i sitt lärande härmar och reproducerar det vi som vuxna gör och uttrycker. Om vi som vuxna tar ansvar för att samarbeta, samtala, skapa och synliggöra i elevernas lärmiljö kommer de att utveckla ett lärande som är infärgat av de fyra K:na.

Men det kräver att vi vågar utmana vår föreställningar om hur man organiserar, fattar beslut och fördelar resurser i skolan. Likvärdighet genom olikhet för eleverna börjar med att vi börjar tänka så i organisationen. Alla behöver inte göra allting och lika mycket.  Som skolledare handlar det om att målstyra och inte regelstyra. Att skapa förutsättningar och komptensförsörja är något annat än att ge order och kräva. Framtiden samhälle börjar med varje elev i dagens skola. Därför ska vi inte bygga framtidens skola utan vi ska ha en skola som bygger framtiden.

 

En god jul och gott nytt år!

//Peter


Dags att anta en ny utmaning?

Kan du lösa rebusen i bilden nedan? Om inte ta hjälp av vår hemsida (QR-koden) Lyckas du är du säkert rätt person för vår skola!

Äntligen ligger annonserna ute för att söka tjänster på nya Glömstaskolan. Vill du vara med och bygga en spännande verksamhet där du kan påverka och på riktigt göra skillnad från början. Sök på en gång eller kontakta och för mer information.

Är du inte lärare men har andra kompetenser som du anser att vi behöver så kontakta oss och beskriv vad och på vilket sätt. Gärna via vår intresseanmälan på hemsidan (QR-koden)

Lärare 1-3:

http://www.arbetsformedlingen.se/4.38a41afd11d99fbdb65800016.html?url=-123388378%2FNy%2FPlatsannonser%2FVisaPlatsannonser.aspx%3Fids%3D6492198&sv.url=12.38a41afd11d99fbdb65800021

Lärare 4-6:

http://www.arbetsformedlingen.se/4.38a41afd11d99fbdb65800016.html?url=-123388378%2FNy%2FPlatsannonser%2FVisaPlatsannonser.aspx%3Fids%3D6492217&sv.url=12.38a41afd11d99fbdb65800021
Skolsköterska:

http://www.arbetsformedlingen.se/4.38a41afd11d99fbdb65800016.html?url=-123388378%2FNy%2FPlatsannonser%2FVisaPlatsannonser.aspx%3Fids%3D6479406&sv.url=12.38a41afd11d99fbdb65800021
4K orginalqr_glomstaskolan4K orginal QRglomstashemsida


Tankar om livet, skola och alltings varande

Imorse blev det väldigt tydligt för mig att vi tänker rätt och att vi har valt rätt riktning på Glömstaskolan. På motorcykeln på väg till jobbet precis i gryningen, några grader kallt och solens första strålar över frostnupna ängar i Ågesta. Luften var kristallklar och sommaren hade för gott lagt sig att dö. Det var ögonblick av fullständig närvaro. Det handlade inte om att må bra eller dåligt, vara glad eller ledsen, det handlade om att vara fullständigt levande och att vara i livets alla stämningar och acceptera dem. Att se det vackra i att vara människa med andra människor. Att ha möjlighet att ta in och uppleva det som den här jorden erbjuder. Jag önskar inget hellre än att mina barn och deras barn ska få den möjligheten att vara och uppleva livet på det viset.

Men om det ska bli verklighet måste vi se till att det finns förutsättningar för det. Den växande generation måste träna sig och lära sig så mycket. De måste öva och pröva. De måste träna sig att sortera i intrycken. De måste få möjligheten att utveckla ett språk så att de kan sätta ord på sina sinnesintryck för att göra dem till något mer än bara sinnesintryck. De måste träna sig i att använda sina ord i tankar så att de på olika sätt kan föra inre och yttre dialoger. De måste träna sig i att uppleva och uttrycka estetiken i tillvaron, se detaljer i helheten och helheten av detaljer. De måste få växa i självförtroende och självkänsla så de trivs med att vara med sig själva och med sina upplevelser och på så sätt vara sanna i sina relationer till andra. De måste träna att lösa problem och ta ansvar för sig själv och andra så de vill och kan ta hand om utmaningen i att fördela och använda jordens resurser på ett hållbart sätt.

Ibland ställs frågan om skolan behövs och vad vi egentligen ska hålla på med. Jag tänker att vi aldrig någonsin i vår vardag får glömma att det handlar om just det. Att ge den växande generationen de bästa förutsättningarna att ha det #hållbartihop. Att de ska ha sådana kompetenser och förmågor att de kan lita på att de inte utsätts för framtiden och livet utan att de kan forma och välja dem.  Vi som jobbar i skolan måste äga den förståelsen så vårt jobb känns begripligt och meningsfullt. Vi måste forma vår vardag, elevernas lärmiljöer och växande utifrån den insikten.

Det bästa av allt är kanske att det inte är nytt, kontroversiellt eller flum. Det ÄR läroplanen, dess intention och mening. Det handlar bara om att läsa den från rätt håll. Att börja med kapitel 1 och 2 som just definierar värdegrunden om meningen med skolan för att sedan i kapitel tre beskriva innehållet. Läroplanen ska inte genomföras, den ska gestaltas och levas, den är inte en manual den är en målbild och en värdegrund. Framtidens skola vet vi inget om men den den formas av den skola vi väljer att forma och bedriva idag.

Åter igen, jag vill inget hellre än att barnen idag, mina och andras, ska få möjligheten att forma hållbara liv i en hållbar miljö. Livet är vad vi gör av framtiden.


Reflektioner kring skolans roll

Nedan är mina tankar kring Richard Gatarskis krönika i Skolvärlden

Richard Gatarski jag tror vi samtalade om detta för något år sedan på twitter men det kan varit med någon annan. Hursomhelst är det en viktig frågeställning. Skola som begrepp och idé ifrågasätts ju väldigt sällan. Så behövs då skolan? Du diskuterar den ur ett samhällsperspektiv och om skolan ska vara samhälskonserverande eller samhällsskapande. Det har svängt över tid och mellan olika samhällen. Precis som du tänker jag att skolan som organisation och meningsskapare ska vara förebilden och värdebärare för det samhälle vi vill ha i framtiden. Inte minst när vi kommer att ställas inför etiska och komplicerade frågeställningar med ny och utmanande teknik. Vad innebär utvecklandet av AI för vår syn på liv? Hur ställer vi oss till genteknologi och möjlighet att forma levande varelser? Vi har också stora demokratiska och etiska frågor kring utnyttjande av jordens resurser och fördelning av dessa ur ett hållbarhetsperspektiv. Och precis som du tror jag att vi först måste nå ett konsensus kring hur vi tänker oss en samhällsutveckling för att utifrån det forma skolan ur samhällsperspektivet.
En annan viktigt reflektion kring skolans nödvändighet som du inte lyfter i det här sammanhanget är likvärdigheten på individnivån. Skolan utgör, eller i alla fall bör utgöra en garant för att alla barn får en möjlighet att utveckla de förmågor och tillägna sig de kunskaper som krävs för att kunna göra självständiga och reflekterade val i livet. Ett grundläggande uppdrag där är möjligehten att utveckla språk och begreppsförståelse är central. Språket är en förutsättning för högre kognitiva funktioner och kommunikation. Språk utvecklas inte av sig själv och skolan kan med ett medvetet arbete skapa goda förutsättningar för alla att träna och utveckla det. 
Avslutningsvis tror jag att vi är överens om att skolan i den form den är nu inte fyller de krav vi tänker för att den ska vara begriplig, meningsfull och hanterbar. Som biologiska varelser och i vårt sätt att lära har vi inte förändrats de snaste 20 000 åren, men vad vi behöver kunna och vilka förmågor vi behöver utveckla i skiljer sig med avgrunder. Våra förändrade levnadsvilkor genom teknik och ökad kunskapsmängd ställer andra krav på samhälle och individ. 
Jag tror att en allmän skola nu mer än någonsin är viktig men att den ska ta sin utgångspunkt i att rusta den växande generationen för de utmaningar den kommer att ställas inför på individ och samhällsnivå. För mig innbär det att vi måste definera om mycket av det vi kallar lärmiljöer på alla områden. Organisatoriska, psykosociala, fysiska och digitala lärmiljöer ska utforams för ökad individualisering och prövas mot om de leder till att eleverna rustas på ett bättre sätt genom att utveckla sitt språk och sin kreativitet, sina förfågor att kommunicera, kollaborera och tänka kritiskt. 
Jag tror att det börjar med att man förstår och alltid frågar sig varför man ska göra något och varför man väljer att göra det på ett visst sätt.

 

 


När helheten blir större än summan av delarna

Jag är jagad av ett monster, traditionsmonstret. Det sliter hela tiden i och begränsar vår ambition att bygga en skolorganisation som på ett så bra sätt som möjligt kan svara mot läroplanens intentioner och forskningsläget kring pedagogik och lärande. Varje dag brottas vi med utmaningar om hur vi förstår och använder begrepp som klass, schema, lektion, undervisning, tjänstefördelning, läxor etc. Våra bilder och begreppsförståelse är naturligtvis grundad i våra egna erfarenheter och upplevelser. Men mycket av det behöver definieras om och förstås på nya sätt. Varken kommunikation eller produktion är idag i samma utsträckning linjär och kausal, utan tvärtom alltmer multivers och samtidig. Det är en värld som vi måste förhålla oss till och som eleverna måste lära sig att leva i och hantera.

Vi sitter i en unik sits och möjlighet att skapa en struktur och organisation i Glömstaskolan för att möta framtidens utmaningar. Tillsammans jobbar vi nu för att bygga en skola som gestaltar läroplanens alla delar och intentioner. En skola som bygger på en idé om att likvärdigheten handlar om att alla elever ska lyckas nå sin fulla potential och där hållbarhet är ett kärnvärde för individ och samhälle.

Varje dag utmanar vi traditionsmonstret genom att utgå från det vi vill uppnå, dvs vilka färdigheter eleverna ska tillägna sig och träna. Hur vi tror att man bäst gör det och därefter välja organisation, tid och metod att göra det.

Vi ser som självklart att det inte finns någon universallösning. Men det finns en sak som mer än något annat är en framgångsfaktor. När olika delar av lärmiljön står i samklang! När strukturell-, social-, fysisk- och digital lärmiljö samverkar är 1+1 inte 2 utan 3 , 4 eller mer.  Idén och visionen är kittet som håller ihop visar på riktningen.

Utgår man som vi gör från att kommunikation, kreativitet, kollaboration och kritiskt tänkande är värden och förmågor som eleverna idag måste kunna och träna ställer det krav på alla de delar av lärmiljön som ovan är nämnda.  Linjära organisationer, oflexibla scheman, summativa arbetssätt och möbleringar som bygger på individuellt görande måste utmanas och förändras om skolan ska vara begriplig, meningsfull och hanterbar för de som så småningom ska förvalta vår planet och det alltmer globala samhället. Men man kan inte jobba med EN del. Det är först när vi jobbar med HELHETEN och lärmiljöns alla sidor det gör skillnad på riktigt. Bara då spricker traditionsmonstret i ljuset av en ny förståelse av de begrepp vi använder.


Att lära och växa ihop

Visst är det häftigt när något är riktigt bra? När det klaffar sådär så att det känns i hela kroppen. Kanske är det det där tillståndet man kallar för flow. Jag vet bara att just nu känns det så i mitt yrkesliv.

Att vara med att starta upp en ny skola med allt vad det innebär är ett omöjligt uppdrag. Det är så ofantligt många bollar att hålla reda på att det helt enkelt inte går att ha en överblick eller koll. Allt börjar på noll. Det finns inget. Varken personal, lokal, rutiner, handlingsplaner, material eller traditioner. Men samtidigt lämnar det en möjlighet och ett friutrymme som man ska använda. Utmaningen är att inte jobba med delarna utan helheten. Att ta ut riktningen och sätta ord på den. Att kunna förmedla det till alla som finns med i processen och få den att röra sig i samma riktning. Just idag har jag haft den känslan. Att allt har samma riktning. och att inget kan gå fel. Självklart vet jag att som Churchill sa: ”Vi är inte i slutet, inte i början av slutet utan bara i slutet av början” Men idag spelar det ingen roll, jag tänker njuta av det. Jag har idag haft kontakter med många som på ett eller annat sätt är inblandade i projektet och jag har känt att bilden som jag försökt förmedla av Glömstas kommande verksamhet har varit levande.

Men det som kanske gläder mig mer än något annat är de få som tillsammans med mig likt Henrik V:s soldater vid Azincourt gett sig i kast med ett näst intill omöjligt uppdrag tar sig an en näst intill oöverstiglig utmaning. Men jag vet att utgången oddsen till trots kommer att vara seger! Därför att de finns samma drivkraft och tro på det man gör! Att ha förmånen att få jobba med Magnus Blixt, Ann Hultman, Camilla Lewandowski, Ingela Björsmo, Francisco ”Chico” Perez och Therese Lagerström är en upplevelse som jag inte varit med om tidigare i hela mitt yrkesliv. Tillsammans som arbetsgrupp gör och gestaltar de den idé om lärande som vi sammanställt i Glömstapyramidenpreview Att vi är en lärande organisation som hela tiden prövar det vi gör i förhållande till pyramiden skapar en känsla av att det helt enkelt inte kan gå fel. Vi delar idén om vad skola och lärande handlar om. Det blir allt tydligare att lärmiljöer i första hand handlar om förhållningssätt och förståelse. Dvs den psykosociala kontext som vi genom vårt förhållningssätt skapar. Kan vi sedan överföra det i fysiska och digitala miljöer har vi lagt grunden för en mycket väl fungerande skola som kan vara begriplig, meningsfull och hanterbar. En skola som har ett lärande som bygger på att det vi gör idag ska få eleverna att vilja komma och fortsätta lära imorgon.


Glömstaskolan och lärmiljön

Så har vi rullat igång på Glömsta, fast vi är i Kästa Skolas lokaler i detta år. Att starta en ny verksamhet är som att med full fart springa in i en skog som man aldrig har varit i förut. Vi vet vilka förutsättningarna är. Att skogen består av träd och det inte finns några vägar. Men vi vet inte var träden står eller hur marken ser ut. Vi måste hitta och förhålla oss till det vi möter. MEN vi vet vad vi vill och vart vi ska. Vi jobbar tillsammans med barnen för att skapa lärmiljöer som ska främja och stödja deras lärande och växande.
Funderar just nu mycket på just det begreppet. Lärmiljö… Vad menar vi egentligen? Är det när vi lär oss av den miljö vi befinner oss i? Eller är det en miljö som främjar lärande? Eller är det den kontext det sker ett lärande i? Är lärmiljöer avgränsade? Vad skiljer goda lärmiljöer från sämre?
Jag tror att de enskilt viktigaste faktorerna för en god lärmiljö är en kontext som är begriplig, meningsfull och hanterbar. Lärmiljön omfattar som jag ser det såväl av den fysiska som den psykosociala och digitala omgivningen. All tre måste passa i och komplettera varandra. Om det finns motsättningar mellan värdegrund och möblering blir det otydligt. Om vi på riktigt tycker att sitta är det nya röka och att vi litar på hjärnforskningen som visar på rörelsens betydelse för inlärningen kan vi ju inte möblera ett klassrum med trettio sittplatser. Om vi på riktigt tror att trygghet och tillit är positiva faktorer för inlärningen måste vi medvetet varje dag jobba för att varje elev i alla tillfällen ska känna det i skolan. Det handlar inte bara om att självklart jobba mot mobbing och att ha normkritiska förhållningssätt. Det handlar även om hur undervisning och lärsituationer organiseras. Att inte utsätta barn för tillfällen som de inte är bekväma i. Det vi gör ska vara begripligt, meningsfullt, hanter- och förutsägbart. Höga tydliga och individuellt anpassade krav och målsättningar. Tydliga planeringar som beskriver på ett sätt så eleverna förstår vad som syfte och mål. Med andra ord varför vi gör de saker vi gör i skolan.  I en digitaliserad värld är en digital lärmiljö en självklarhet. Men den ska användas med förnuft och vi ska sträva efter att använda den för att förstärka och utveckla den pedagogik vi tillämpar. Digitala lärmiljöer ska inte forma pedagogiken de ska stärka och fördjupa möjligheterna i de pedagogiska förhållningssätt vi har. En god lärmiljö kan bara formas om vi varje dag tänker att ”Det vi gör idag ska få eleverna att vilja komma till skolan och lära imorgon med”. Tänker vi så kanske vi omvärderar solitärt reproduktionsarbete, stillasittande passivt lyssnande, oförberedda läxförhör, grupper som elever själva väljer. Konforma och sorterande klassrumsmöbleringar etc.

Vi på Glömsta tar andra utgångspunkter. Vi tänker inte att vi ska jobba på ”ett annat sätt” eller att vi ska bygga ”framtidens skola” Vi tänker att vi ska bygga lärmiljöer utifrån det vi idag vet om lärande och mänsklig interaktion för att eleverna ska kunna utveckla de kunskaper och förmågor de behöver för att vara med och bygga en hållbar och demokratisk framtid.