Tankar kring DN:s ledare 15/10

I Dagens Nyheter 15/10-14 ( http://www.dn.se/ledare/huvudledare/en-dos-av-malalas-allvar/ ) Kommenteras den undersökning av lärares arbetstid som publicerades i samma tidning 13/10-14 ( http://www.dn.se/nyheter/sverige/lararnas-arbetstid-fylls-utanfor-lektionssalarna/ ) Ledarartikeln har sin förtjänster inte minst i att den lyfter fram kollegialt lärande och att skolan som organisation ska präglas av nyfikenhet och lust. Men… ledaren har som jag ser det även en svaghet i bristen på förståelse för den nödvändiga förändring skolan står inför.  Ett tydligt exempel på denna visionslöshet och bevis på skolans tröghet i utveckling finns i stycket:

”I klassrummet möter läraren oftast sina elever ensam. Men för att fortsätta att utvecklas och bli riktigt skickliga behöver människor impulser från andra som stått inför liknande svårigheter.”

Jag menar att självklart ska det finnas ett kollegialt lärande men det ska inte vara något som ska förbättra ett befintligt ensamarbete som alltid kommer att hindra en likvärdig skola. Vi vet att en av de viktigaste kompetenserna som våra elever behöver träna och utveckla är kollaborativa arbetsformer i problemlösning och lärande. Att på effektiva sätt använda sig av de kompetensresurser som grupper besitter och förmågan att organisera och kommunicera i syfte att uppnå mål och resultat. I min värld är det självklart att skolan som organisation och i sina arbetsformer ska gestalta de kunskaper, förmågor och kompetenser eleverna ska sträva mot. Om vi på riktigt tror att kollaborativa arbetsformer leder till bättre resultat ska vi arbeta så. Skolutveckling är inte att lärare berättar för varandra utan att de gör med varandra i hela den pedagogiska processen. Planerar, genomför, utvärderar och återkopplar. Att lärare jobbar ihop i undervisningssituationen har många fördelar. Förutom att man lär av varandra stärks likvärdigheten i elevernas lärmiljöer. Kompetenser och resurser kan bättre individualiseras efter elevernas behov.  I förlängningen en minskad arbetsbelastning då man kan dela på arbetsuppgifter.

Detta kan göras i ämnesövergripande och i mer problembaserade lärandeformer eller ämneinriktat. Det ena utesluter inte det andra utan snarare kompletterar. Den springande punkten är samarbete.

Skolan har länge ägt kunskapen och sanningen och därmed också på många sätt varit samhällsbärande. En roll den tog/fick från kyrkan i samband med industrialisering och sekularisering av samhället. Idag finns kunskapen överallt och kommuniceras inte heller i linjära system utan växer i nätverk.  I ett i så grunden förändrat samhälle fyller skolan som institution inte samma funktion idag som för 50  eller 100 år sedan. Med vårt förändrade uppdrag och förutsättning krävs helt andra organisationer och strukturer.

Vi måste utmana begrepp som varit fast cementerade som fundament i vår tankevärld om vad skola är. Begrepp som klass, lektion,undervisning, ämne, timplan, betyg, prov, årskurs, etc. styr vår idé om hur skola fungerar och hur lärande går till

För att återknyta till arbetstid för lärare och elevernas motivation vilket diskuteras i ledaren så är det inte mer eller med högre kvalitet av samma som vi behöver utan vi behöver göra om från grunden utifrån de förutsättningar vi har idag.

Som Hans Renman lägger fram det. Vi kan inte hur länge som helst bygga på Titanic och flytta runt däcksstolarna utan vi bör utveckla flyget innan vi rammar isberget.

Kommentera

E-postadress publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*
*
*