Reflektioner kring Huddinge Visar

TACK!!!

Vill börja med att tacka alla er som slitit för att göra den här dagen till en mycket lyckad tillställning. Det är bara med en viss bitterhet man kan konstatera att det var så mycket av det som fanns som man aldrig hade möjlighet att ta del av.

Huddinge visar är ett stort arrangemang med många olika vinklar på skolutveckling och lärande. Det är temperaturmätare på hur Huddinges skolor är lärande organisationer. Det är inte varmt utan Huddinge är hett Det är också ett tillfälle att möta och bygga relationer mellan enheter och individer. Det är en glädje att få jobba i en kommun med så många duktiga pedagoger och med en så stor potential till utveckling.

Jag hade förmånen att få vara en av dem som fick ett tillfälle att pröva tankar, idéer och föreställningar i två kortare seminarier. Tack till er som var där och som med närvaro och intresse delade och funderade kring skola, lärande och utveckling.  Tyvärr är min presentation för stor att ladda upp här tittar på en lösning och återkommer med den

Richard Gerver som jag hade förmånen att få lyssna till ytterligare än gång pratade om coherence. Om att vara samstämmig och då samstämmig med den vision om skolan som ska bära den framåt.  Själv använder jag begreppet gestalta. Vi som är verksamma i skolan och skolan som fenomen ska gestalta de normer och värden vi vill att eleverna ska lära och utveckla. Om vi på riktigt tror på att lärande är relationellt och kooperativ så måste det vara så att vi jobbar så. Det var en av mina poänger idag.

Tänker vidare att nu har vi som jobbar ute i skolorna alla ett stort ansvar att förvalta den här dagens lärande och intryck.  Det är först när det påverkar det som sker i lärandet som vi vet att det varit en bra dag. Ansvaret att ta det vidare och göra något med det är inte någon annans. Fram till dess att vi gör något med det vi har hört och sett är det bara intryck. När det förändrar vårt sätt att tänka och agera blir det kunskap.

Trött men inspirerad att fortsätta arbetet tillsammans på Östra grundskolan imorgon och vidare avslutar vi för ikväll.

//Peter


Ny podcast på gång!

Idag ska spela in nästa avsnitt av #HurSvårtKanDetVara Vi ska träffa en av Huddinges ledande politiker Malin Danielsson och prata om bl.a. likvärdighet. Passa på redan nu att gå in och prenumerera på podcasten. Vi ska inom kort få upp alla avsnitt

https://itunes.apple.com/se/podcast/hursvartkandetvara/id932262916?l=en


Ny podcast

Nytt avsnitt av #HurSvårtKanDetVara
https://itunes.apple.com/se/podcast/hursvartkandetvara-del-5/id919672381?i=320248092&mt=2


Tankar kring DN:s ledare 15/10

I Dagens Nyheter 15/10-14 ( http://www.dn.se/ledare/huvudledare/en-dos-av-malalas-allvar/ ) Kommenteras den undersökning av lärares arbetstid som publicerades i samma tidning 13/10-14 ( http://www.dn.se/nyheter/sverige/lararnas-arbetstid-fylls-utanfor-lektionssalarna/ ) Ledarartikeln har sin förtjänster inte minst i att den lyfter fram kollegialt lärande och att skolan som organisation ska präglas av nyfikenhet och lust. Men… ledaren har som jag ser det även en svaghet i bristen på förståelse för den nödvändiga förändring skolan står inför.  Ett tydligt exempel på denna visionslöshet och bevis på skolans tröghet i utveckling finns i stycket:

”I klassrummet möter läraren oftast sina elever ensam. Men för att fortsätta att utvecklas och bli riktigt skickliga behöver människor impulser från andra som stått inför liknande svårigheter.”

Jag menar att självklart ska det finnas ett kollegialt lärande men det ska inte vara något som ska förbättra ett befintligt ensamarbete som alltid kommer att hindra en likvärdig skola. Vi vet att en av de viktigaste kompetenserna som våra elever behöver träna och utveckla är kollaborativa arbetsformer i problemlösning och lärande. Att på effektiva sätt använda sig av de kompetensresurser som grupper besitter och förmågan att organisera och kommunicera i syfte att uppnå mål och resultat. I min värld är det självklart att skolan som organisation och i sina arbetsformer ska gestalta de kunskaper, förmågor och kompetenser eleverna ska sträva mot. Om vi på riktigt tror att kollaborativa arbetsformer leder till bättre resultat ska vi arbeta så. Skolutveckling är inte att lärare berättar för varandra utan att de gör med varandra i hela den pedagogiska processen. Planerar, genomför, utvärderar och återkopplar. Att lärare jobbar ihop i undervisningssituationen har många fördelar. Förutom att man lär av varandra stärks likvärdigheten i elevernas lärmiljöer. Kompetenser och resurser kan bättre individualiseras efter elevernas behov.  I förlängningen en minskad arbetsbelastning då man kan dela på arbetsuppgifter.

Detta kan göras i ämnesövergripande och i mer problembaserade lärandeformer eller ämneinriktat. Det ena utesluter inte det andra utan snarare kompletterar. Den springande punkten är samarbete.

Skolan har länge ägt kunskapen och sanningen och därmed också på många sätt varit samhällsbärande. En roll den tog/fick från kyrkan i samband med industrialisering och sekularisering av samhället. Idag finns kunskapen överallt och kommuniceras inte heller i linjära system utan växer i nätverk.  I ett i så grunden förändrat samhälle fyller skolan som institution inte samma funktion idag som för 50  eller 100 år sedan. Med vårt förändrade uppdrag och förutsättning krävs helt andra organisationer och strukturer.

Vi måste utmana begrepp som varit fast cementerade som fundament i vår tankevärld om vad skola är. Begrepp som klass, lektion,undervisning, ämne, timplan, betyg, prov, årskurs, etc. styr vår idé om hur skola fungerar och hur lärande går till

För att återknyta till arbetstid för lärare och elevernas motivation vilket diskuteras i ledaren så är det inte mer eller med högre kvalitet av samma som vi behöver utan vi behöver göra om från grunden utifrån de förutsättningar vi har idag.

Som Hans Renman lägger fram det. Vi kan inte hur länge som helst bygga på Titanic och flytta runt däcksstolarna utan vi bör utveckla flyget innan vi rammar isberget.


Reflektioner efter samtal med Hans Renman

Tankar efter tankeutbyte med Hans Renman

Igår hade jag förmånen att få samtala om skola i allmänhet och dess digitalisering i synnerhet med Hans Renman. Det är alltid intressant att möta människor med visioner och drivkraft. Hans har tidigare varit rektor på YBC i Nacka och VD för TÄNK OM. Senast nu har har hans avslutat ett arbete hos SKL kring skolans digitalisering. Hans Renman, är utbildningsentreprenör, uppskattad föreläsare, och moderator. Har varit VD för Apples exklusiva partner för professionell skolutveckling i Sverige.

Vi pratade en hel del om framtiden och skolans roll i en förändrad värld och kunskapsstruktur.  Något vi kunde se var att vi alltför ofta inte organiserar lärandet på ett sådant sätt att de speglar de kunskaper vi förväntar oss att eleverna ska utveckla. Om vi vill se kollaborativa, kreativa och flexibla kvaliteter hos de elever som lämnar oss bör skoln som organisation gestalta detta.

Vi behöver även komma bort från en organisation som bygger på att alla gör samma saker samtidigt under lika lång tid oavsett vilka förutsättningar man har som lärare eller elev.

Utifrån dessa perspektiv kan vi se digitaliseringen i skolan som något som på många sätt kan främja en positiv utveckling. Vi var även överens om att detta är ett paradigmskifte och som sådant är det en utmaning då det handlar om att i grunden förändra betydelsen och förståelsen av begreppet  skola.

Vi kan idag se ett driv bl.a i sociala medier som trycker på en förändring och att vi i stora delar inte känner igen oss i den svartmålning för att inte säga häxjakt av skolan som bedrivs av journalister och politiker.

Som vi pratade finns en del av lösningen i att ta reformerna ett steg vidare och utmana begrepp som tidigare varit som ämnen, lektioner, läxor, prov.  Hur kan vi förvänta oss att eleverna ska uppleva det begripligt att vara i en verksamhet där samarbete och att kika i facit är fusk. Där samhället utanför lever med facit i telefonen och samarbete efterfrågas.

Poängen efter att ha samtalat med Hans (ett samtal som i vissa delar finns i vår fjärde pod) är att vi har slagit in på rätt väg men att vi fortfarande har långt kvar innan vi på riktigt kan säga att vi är en skola som förbereder eleverna för en framtid som vi med säkerhet inte vet något om.

 

 


Ny podcast #HurSvårtKanDetVara #4 Med Hans Renman

Hans Renman och jag i samtal om likvärdighet och digitalisering

https://itunes.apple.com/se/podcast/hursvartkandetvara-del-4-likvardighet/id919672381?i=319815523&mt=2


Fundering kring undervisningsnära ledarskap

Undervisningsnära ledarskap….

Visst låter det underbart att ha ett undervisningsnära ledarskap.  Det är en av delarna i den pedagogiska plattformen. Men vad innebär det på riktigt? I min vardag? Hur gör/har jag det? Vad krävs för att kunna ha det? Ur vems perspektiv?

Och förresten undervisningsnära eller lärandenära? Ska fokuset vara på eleverna eller på lärarna? Lärandenära är bättre. Undervisningsnära har som jag upplever det ett top down eller förmedlande budskap

Det finns som en del i den pedagogiska plattformen. Självklart ställer jag upp på formuleringen men jag äger den ännu inte. Kanske är ett undervisningsnära ledarskap att alltid inför alla beslut fråga sig ”På vilket sätt gynnar det här eleverna i deras lärande? Tänker att om man inte kan svara på det det är det ett beslut som inte ska tas.

I min roll är det nog viktigt att hela tiden komma ihåg att det är som pedagog och inte byråkrat jag har min utbildning och examen för.  Att  mina glasögon har den pedagogiska tonen. Vi bedriver skola för elevernas lärande och utveckling. Inte för att skola som institution har ett självändamål.

Undervisningsnära ledarskap handlar om vilka frågor man ska ha på agendan, vilken diskurs som finns i organisationen. Att inte låta samtalet handla om annat än det som gör skillnad. Om möten mellan lärare-elev-innehåll

Hur ska jag vara undervisningsnära eller lärandenära imorgon?

Jag ska jobba för att skapa förutsättningar i strukturen genom att uppmuntra kollegiala samarbeten. Genom att jobba för rutiner så att alla elever får tydliga planeringar och feedback på sitt lärande. Genom att ställa frågan till eleverna vad de har lärt sig och inte vad de har gjort.

Lärandenära ledarskap handlar i grunden om att förverkliga en lärande funktionell organisation som tar sin utgångspunkt i att vara

NÄRA, NYFIKEN, NYTÄNKANDE

 


Nytt avsnitt av #HurSvårtKanDetVara Podcast #3

https://itunes.apple.com/se/podcast/hursvartkandetvara-3/id919672381?i=319519591&mt=2



Skoldebatten ur ett skolledarperspektiv

Följande blogg är en artikel författad av mig men undertecknad av mer än 50 skolledare DN refuserade med motiveringen att den saknade nyhetsvärde. Den sammanfattar ganska väl min ståndpunkt och utgör grund för kommande bloggar

Skoldebatten idag

Nu är det dags för oss som jobbar i skolan att vara de som definierar debatten och äger agendan istället för att vara de som är agendan och dem man pratar om. Vi behöver en ny debatt, ett nytt samtalsspår för att på nytt kunna göra skolan begriplig, meningsfull och likvärdig i en förändrad globaliserad och digitaliserad värld.
Vi är många som i vårt yrke har till uppdrag att inte bara förvalta, utan även utveckla och leda en av de viktigaste samhällsfunktionerna in i framtiden. Självklart handlar det om skolan. Skolan har inför valet gjorts till en av de viktigaste frågorna och vi möts dagligen av åsikter om skolan och hur den ska ”räddas” . Utgångspunkten är alltid att skolan är i kris och beviset på det är PISA-resultaten. Och visst är det oroande att vi tappar i kunskaper av det som kan ses som grundläggande färdigheter. Det är vi nog alla överens om, även om vi i Sverige står oss mycket väl i konkurrensen vad det gäller många andra områden.

Men sedan skiljer sig analysen och tankar om hur skolan ska fortsätta att utvecklas åt. Det är många som har tankar och åsikter om såväl orsaker som lösningar. Debatten förs alltför ofta utan att vi som jobbar i, eller de som forskar om skolan finns med i den. Det nog så att vi inte tar oss det utrymmet. Eller är det så illa att vi faktiskt inte tycker oss ha något att tillföra? Det är i den massiva negativa kritik som riktas mot oss lätt att hamna i försvar. Att börja identifiera sig med den negativa bilden. Men vi behöver höras, vi behöver räta på ryggen och uttrycka vad vi ser som möjligheter och utveckla tankar om hur skolan ska växa i samklang med samhället omkring för att inte bara spegla det som varit utan även utgöra en modell för framtiden. Det görs och sägs så fantastiskt mycket bra och viktigt om skolan. Inte minst i sociala medier. Men det når inte utanför den egna kretsen. Vi behöver nå ut i media och vi behöver framförallt få med politiken. För det är politikerna som ska stå för visionerna som ska måla bilderna av det samhälle vi ska utbilda för. Sedan ska vi och forskarna tala om hur vi ska göra och vilka förutsättningar vi behöver för att klara det.

I OECD-rapporten som analyserade de låga resultaten i svensk skolan lyftes särskilt fram de svenska ungdomarnas inställning till skola och lärande som en av de faktorer som särskilt skiljer oss från andra länder. Svenska ungdomar kan inte se nyttan av skolan som den fungerar idag. 
SKL konstaterade i sin årliga rapport ”Öppna jämförelser” bland annat följande:
”Motivationen är viktig för lärande och skolresultat”.

Forskning och medarbetare i SKL:s rapport är eniga om några centrala delar för att skapa motivation: att bli sedd, en positiv inställning till skolarbetet bland kompisar, att lärare fångar upp elevernas intresse och ger individuell återkoppling av elevernas insatser.
SKL:s elevundersökning visar att endast 45 procent av eleverna i årskurs 8 tycker att skolarbetet får dem att känna lust att lära sig mer.
Motsvarande andel är 74 procent bland eleverna i årskurs 5.

Vad är då problemet?

Vi menar att det är för att skolan organiserar och jobbar utifrån kraven och förväntningarna i ett samhälle som inte längre existerar. Det sammanhållna skolsystemet vars likvärdighet byggde på idén om den linjära massproduktionen. Alla elever ska lära samma saker, på samma sätt under lika lång tid. Det var en tid då kunskap och lärande ägdes av skolan. Självklart var inte heller då alla motiverade eller hade en chans att klara lärandet men skolan var begriplig och meningsfull för eleverna utifrån det samhälle den fanns i. Likvärdigheten fanns i att alla oavsett var man bodde eller vilka socioekonomiska förutsättningar man hade erbjöds en skola som fungerade och på samma sätt för alla. Därmed inte sagt att det passade alla.
I en förändrad omvärld där kunskapsbegreppet har förändrats och bara tillväxten av tillgänglig information är oöverskådlig kan inte skolan äga samma funktion som tidigare. Med nya kommunikationsmönster har samhället radikalt omdanats från att vara linjärt till att vara samtidigt och multiverst. Från att vara lokalt till att vara globalt.
Vi är övertygade om att skolan behöver förändras i grunden för att åter vara begriplig och meningsfull i förändrad värld. Skola ska inte bara spegla sin samtid utan även gestalta det samhälle vi i vår vision vill se i framtiden. Dagens utbildningsväsen speglar ett samhälle som fanns för mer än fyrtio år sedan inte det vi vill eller tror oss se om fyrtio år. 
För att något utveckla en symbolik en av våra kollegor använder. Vi lägger ner enorma resurser på att putsa mässing och arrangera om däcksstolarna på Titanic när vi borde jobba med att göra flyget säkert, billigt och miljövänligt. För vad vi än gör med båten kommer den att tillhöra en era som är förbi och inte längre erbjuder det som samhället ställer krav på. Skolan behöver revolution inte evolution.

Debatten och analysen av skolans kris kommer ofta att handla om resurser, huvudmannaskap och ordningsfrågor. Ibland kan man även skymta ett samhällsperspektiv. Men sällan berörs det som vi som jobbar i skolan ser som det centrala problemet. Skolan är i mycket liten utsträckning i fas med samtiden och så gott som aldrig en modell för hur vi vill se ett framtida samhälle.

Hur vi ser på skolan

Vidare i OECD-rapporten lyfts vikten av att återupprätta statusen och attraktiviteten i läraryrket. Självklart finns det en ekonomisk sida av det men i minst lika stor utsträckning handlar det precis som för eleverna om att det ska vara begripligt och meningsfullt. Det ska finnas utrymme för kreativitet och samarbete. Vi måste se över vilka strukturer som hindrar och vilka som stödjer en positiv utveckling av lärarprofessionen.
Vi är övertygade om att om vi ska skapa en skola som bär framtiden för individ och samhälle behöver vi förändra hela strukturen och gå från att vara en kunskapsägande organisation som har agendan att styra lärande och utveckling genom ett förmedlande, till att vara en lärande flexibel organisation med en processinriktad struktur
Skoldebatten speglar också ett annat problem. I vår iver att tillfredsställa behovet av att kvalitetssäkra har skolan tappat målen i sitt uppdrag att vara mål och resultatstyrd. Ofta handlar också fokus på att förändra utifrån det som är dåligt och alltför sällan om att analysera vad som ger framgång. I ivern att argumentera och komma till rätta med problem glöms målen bort. ett problem är naturligtvis att det finns olika mål och ibland motstridiga.
Redan tillkomsten av den här artikeln är ett ställningstagande och en markering till hur vi tänker. Det har varit en process med ett tydligt mål. Själva tillkomsten av artikeln har lett till många nya insikter och lärande för oss som varit delaktiga. Över 260 skolledare i olika verksamheter och spridda i landet har haft möjlighet att löpande läsa och kommentera. Denna version som är resultatet har slutligen mer än 50 skolledare valt att ställa sig bakom

Vi som arbetar i skolan måste ta oss an utmaningen

Poängen är att vi som utför måste få mandatet att bygga verksamheten utifrån vårt professionella kunnande. Vi behöver tillsammans utforma visioner för skolan som samhällsbärande och samhällsskapande funktion. De sjunkande resultaten speglar inte bristande kompetens eller resurser de speglar en förställning om hur vi ska kunna återskapa en skola som fanns för dem som idag fattar besluten. Men det var en skola i ett annat samhälle än det vi har idag. På samma sätt som vi inte kan nå resultat här med ett japanskt eller ryskt skolsystem som speglar de samhällena, lika lite kan vi nå resultat med ett skolsystem som speglar de samhällen vi hade för 100 eller 50 år sedan.

PISA-rapporten är en del av OECD:s arbete. OECD jobbar med mycket annat, bland annat så finns CERI (Center for Educational Research and Innovation. Ett huvudprojekt är ”Innovative Learning Environment (ILE) som fokuserar på ”innovativa sätt att organisera lärande för unga människor (ålder 3-19 år) på en micronivå och på evidensbaserad kunskap om vad som gör miljöer för lärande effektiva.
En viktig del av ILE är forskningsrapporten ”The Nature of Learning”. Och där har OECD slagit fast ”The 7 principles of Learning”. Och för att förenkla det resonemanget på svenska så hänvisar jag till Jan Hyléns utmärkta artikel i Datorn i Utbildningen nr 8/13. Där skriver han så här:
”Sju principer för lärande”
Författarna lyfter fram sju principer för lärande som är ett resultat från den förra rapporten. Man betonar att dessa bygger på ett koncentrat av flera omfattande forskningsgenomgångar. Principerna säger att för att lärmiljöer ska vara effektiva så ska de:

  • Erkänna den lärande som huvudpersonen, uppmuntra dennes aktiva deltagande och utveckla dennes förståelse av sig själv som aktivt lärande subjekt.
  • Grundas i lärandets sociala natur och uppmuntra grupparbete och kollaborativt lärande.
  • Vara lyhörda för varje elevs motivation och den nyckelroll som känslor spelar för lärande.
  • Vara ytterst känsliga för individuella skillnader mellan elever, bland annat ifråga om förkunskaper.
  • Vara krävande och utmana eleverna utan att överbelasta dem.
  • Vara tydlig med förväntningarna och använda bedömningsformer som stämmer med de mål man satt upp, med stark betoning på formativ bedömning.
  • Främja horisontell samverkan mellan kunskapsområden, ämnen liksom med samhället och verksamheter utanför skolmiljön.

Och, det viktigaste av allt, alla 7 måste finnas samtidigt! Eller som rapporten uttrycker det; ”all the principles should be present in a learning environment for it to be judged truly effective.”
Kan en modern skola vara framgångsrik utan att uppfylla de ”7 principles of learning”? Nej, troligen inte.
Utifrån detta är det inte diskussioner om ordning och reda, klasstorlekar, tidigare betyg, läxor, eller resurser generellt vi behöver utan vi vill se en skoldebatt som med utgångspunkt i en vision handlar om hur vi organiserar för ett livslångt lärande för individen som tillsammans med andra ska möta de utmaningar som framtidens samhälle kommer att ställa. Det handlar i grunden om att för den växande generationen anta utmaningen om en hållbar utveckling.

Diskussionen och skoldebatten ska föras om innehållet och målet, om ämnesstrukturer och ramtimplaner, om hur vi utnyttjar de redan tillräckliga resurserna, om hur skolan blir en del och byggare av samhället. Om hur vi organiserar för att vara flexibla och lärande och inte konserverande och bromsande. Skoldebatten ska handla om hur skolan ska organiseras och fungera utifrån att eleverna ska ha ett lärande som är begripligt meningsfullt och likvärdigt. Den debatten måste vi inte bara ta utan även initiera och leda för den växande generations rätt till ett lärande som ger dem förutsättningar att möta framtiden.