När helheten blir större än summan av delarna

Jag är jagad av ett monster, traditionsmonstret. Det sliter hela tiden i och begränsar vår ambition att bygga en skolorganisation som på ett så bra sätt som möjligt kan svara mot läroplanens intentioner och forskningsläget kring pedagogik och lärande. Varje dag brottas vi med utmaningar om hur vi förstår och använder begrepp som klass, schema, lektion, undervisning, tjänstefördelning, läxor etc. Våra bilder och begreppsförståelse är naturligtvis grundad i våra egna erfarenheter och upplevelser. Men mycket av det behöver definieras om och förstås på nya sätt. Varken kommunikation eller produktion är idag i samma utsträckning linjär och kausal, utan tvärtom alltmer multivers och samtidig. Det är en värld som vi måste förhålla oss till och som eleverna måste lära sig att leva i och hantera.

Vi sitter i en unik sits och möjlighet att skapa en struktur och organisation i Glömstaskolan för att möta framtidens utmaningar. Tillsammans jobbar vi nu för att bygga en skola som gestaltar läroplanens alla delar och intentioner. En skola som bygger på en idé om att likvärdigheten handlar om att alla elever ska lyckas nå sin fulla potential och där hållbarhet är ett kärnvärde för individ och samhälle.

Varje dag utmanar vi traditionsmonstret genom att utgå från det vi vill uppnå, dvs vilka färdigheter eleverna ska tillägna sig och träna. Hur vi tror att man bäst gör det och därefter välja organisation, tid och metod att göra det.

Vi ser som självklart att det inte finns någon universallösning. Men det finns en sak som mer än något annat är en framgångsfaktor. När olika delar av lärmiljön står i samklang! När strukturell-, social-, fysisk- och digital lärmiljö samverkar är 1+1 inte 2 utan 3 , 4 eller mer.  Idén och visionen är kittet som håller ihop visar på riktningen.

Utgår man som vi gör från att kommunikation, kreativitet, kollaboration och kritiskt tänkande är värden och förmågor som eleverna idag måste kunna och träna ställer det krav på alla de delar av lärmiljön som ovan är nämnda.  Linjära organisationer, oflexibla scheman, summativa arbetssätt och möbleringar som bygger på individuellt görande måste utmanas och förändras om skolan ska vara begriplig, meningsfull och hanterbar för de som så småningom ska förvalta vår planet och det alltmer globala samhället. Men man kan inte jobba med EN del. Det är först när vi jobbar med HELHETEN och lärmiljöns alla sidor det gör skillnad på riktigt. Bara då spricker traditionsmonstret i ljuset av en ny förståelse av de begrepp vi använder.


Att lära och växa ihop

Visst är det häftigt när något är riktigt bra? När det klaffar sådär så att det känns i hela kroppen. Kanske är det det där tillståndet man kallar för flow. Jag vet bara att just nu känns det så i mitt yrkesliv.

Att vara med att starta upp en ny skola med allt vad det innebär är ett omöjligt uppdrag. Det är så ofantligt många bollar att hålla reda på att det helt enkelt inte går att ha en överblick eller koll. Allt börjar på noll. Det finns inget. Varken personal, lokal, rutiner, handlingsplaner, material eller traditioner. Men samtidigt lämnar det en möjlighet och ett friutrymme som man ska använda. Utmaningen är att inte jobba med delarna utan helheten. Att ta ut riktningen och sätta ord på den. Att kunna förmedla det till alla som finns med i processen och få den att röra sig i samma riktning. Just idag har jag haft den känslan. Att allt har samma riktning. och att inget kan gå fel. Självklart vet jag att som Churchill sa: ”Vi är inte i slutet, inte i början av slutet utan bara i slutet av början” Men idag spelar det ingen roll, jag tänker njuta av det. Jag har idag haft kontakter med många som på ett eller annat sätt är inblandade i projektet och jag har känt att bilden som jag försökt förmedla av Glömstas kommande verksamhet har varit levande.

Men det som kanske gläder mig mer än något annat är de få som tillsammans med mig likt Henrik V:s soldater vid Azincourt gett sig i kast med ett näst intill omöjligt uppdrag tar sig an en näst intill oöverstiglig utmaning. Men jag vet att utgången oddsen till trots kommer att vara seger! Därför att de finns samma drivkraft och tro på det man gör! Att ha förmånen att få jobba med Magnus Blixt, Ann Hultman, Camilla Lewandowski, Ingela Björsmo, Francisco ”Chico” Perez och Therese Lagerström är en upplevelse som jag inte varit med om tidigare i hela mitt yrkesliv. Tillsammans som arbetsgrupp gör och gestaltar de den idé om lärande som vi sammanställt i Glömstapyramidenpreview Att vi är en lärande organisation som hela tiden prövar det vi gör i förhållande till pyramiden skapar en känsla av att det helt enkelt inte kan gå fel. Vi delar idén om vad skola och lärande handlar om. Det blir allt tydligare att lärmiljöer i första hand handlar om förhållningssätt och förståelse. Dvs den psykosociala kontext som vi genom vårt förhållningssätt skapar. Kan vi sedan överföra det i fysiska och digitala miljöer har vi lagt grunden för en mycket väl fungerande skola som kan vara begriplig, meningsfull och hanterbar. En skola som har ett lärande som bygger på att det vi gör idag ska få eleverna att vilja komma och fortsätta lära imorgon.