När helheten blir större än summan av delarna

Jag är jagad av ett monster, traditionsmonstret. Det sliter hela tiden i och begränsar vår ambition att bygga en skolorganisation som på ett så bra sätt som möjligt kan svara mot läroplanens intentioner och forskningsläget kring pedagogik och lärande. Varje dag brottas vi med utmaningar om hur vi förstår och använder begrepp som klass, schema, lektion, undervisning, tjänstefördelning, läxor etc. Våra bilder och begreppsförståelse är naturligtvis grundad i våra egna erfarenheter och upplevelser. Men mycket av det behöver definieras om och förstås på nya sätt. Varken kommunikation eller produktion är idag i samma utsträckning linjär och kausal, utan tvärtom alltmer multivers och samtidig. Det är en värld som vi måste förhålla oss till och som eleverna måste lära sig att leva i och hantera.

Vi sitter i en unik sits och möjlighet att skapa en struktur och organisation i Glömstaskolan för att möta framtidens utmaningar. Tillsammans jobbar vi nu för att bygga en skola som gestaltar läroplanens alla delar och intentioner. En skola som bygger på en idé om att likvärdigheten handlar om att alla elever ska lyckas nå sin fulla potential och där hållbarhet är ett kärnvärde för individ och samhälle.

Varje dag utmanar vi traditionsmonstret genom att utgå från det vi vill uppnå, dvs vilka färdigheter eleverna ska tillägna sig och träna. Hur vi tror att man bäst gör det och därefter välja organisation, tid och metod att göra det.

Vi ser som självklart att det inte finns någon universallösning. Men det finns en sak som mer än något annat är en framgångsfaktor. När olika delar av lärmiljön står i samklang! När strukturell-, social-, fysisk- och digital lärmiljö samverkar är 1+1 inte 2 utan 3 , 4 eller mer.  Idén och visionen är kittet som håller ihop visar på riktningen.

Utgår man som vi gör från att kommunikation, kreativitet, kollaboration och kritiskt tänkande är värden och förmågor som eleverna idag måste kunna och träna ställer det krav på alla de delar av lärmiljön som ovan är nämnda.  Linjära organisationer, oflexibla scheman, summativa arbetssätt och möbleringar som bygger på individuellt görande måste utmanas och förändras om skolan ska vara begriplig, meningsfull och hanterbar för de som så småningom ska förvalta vår planet och det alltmer globala samhället. Men man kan inte jobba med EN del. Det är först när vi jobbar med HELHETEN och lärmiljöns alla sidor det gör skillnad på riktigt. Bara då spricker traditionsmonstret i ljuset av en ny förståelse av de begrepp vi använder.

1 kommentarer

Kommentarrubrik

Mikael Arevius

Mikael Arevius

Spännande arbete Peter! Håller med om att HELHETEN är det viktiga att få grepp om. Att det i grunden handlar om varför vi gör det vi gör - alltså syftet. Och därigenom besluta sig för att sluta följa de traditioner som inte tjänar syftet. Att det gäller att se över beslut, handlingar, som innehåller vanor inklusive traditioner (vilka kan bygga på oreflekterade tanke- och handlingsmönster). Det gäller att få syn på vanorna och bryta dem, byta ut dem, för att kunna förändra. Det känner jag igen i allt förändringsarbete/ utvecklingsarbete (på organisations- och individnivå). Jag har sett hur organisationer som startar nytt - snabbt går från att vilja skapa nytt till att falla tillbaka till en till synes trygga men icke-funktionella traditionella verksamheter, t ex att använda IT-teknik i undervisningen utan att förändra elev- och lärarroll. Troligtvis för att det är så svårt och utmanande att skapa något nytt. Det är jag säker på att du inte kommer att låta ske. Lycka till med arbetet och jag kommer gärna ut och hälsar på :-)

Svara

Kommentera

E-postadress publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*
*
*