Tankar om livet, skola och alltings varande

Imorse blev det väldigt tydligt för mig att vi tänker rätt och att vi har valt rätt riktning på Glömstaskolan. På motorcykeln på väg till jobbet precis i gryningen, några grader kallt och solens första strålar över frostnupna ängar i Ågesta. Luften var kristallklar och sommaren hade för gott lagt sig att dö. Det var ögonblick av fullständig närvaro. Det handlade inte om att må bra eller dåligt, vara glad eller ledsen, det handlade om att vara fullständigt levande och att vara i livets alla stämningar och acceptera dem. Att se det vackra i att vara människa med andra människor. Att ha möjlighet att ta in och uppleva det som den här jorden erbjuder. Jag önskar inget hellre än att mina barn och deras barn ska få den möjligheten att vara och uppleva livet på det viset.

Men om det ska bli verklighet måste vi se till att det finns förutsättningar för det. Den växande generation måste träna sig och lära sig så mycket. De måste öva och pröva. De måste träna sig att sortera i intrycken. De måste få möjligheten att utveckla ett språk så att de kan sätta ord på sina sinnesintryck för att göra dem till något mer än bara sinnesintryck. De måste träna sig i att använda sina ord i tankar så att de på olika sätt kan föra inre och yttre dialoger. De måste träna sig i att uppleva och uttrycka estetiken i tillvaron, se detaljer i helheten och helheten av detaljer. De måste få växa i självförtroende och självkänsla så de trivs med att vara med sig själva och med sina upplevelser och på så sätt vara sanna i sina relationer till andra. De måste träna att lösa problem och ta ansvar för sig själv och andra så de vill och kan ta hand om utmaningen i att fördela och använda jordens resurser på ett hållbart sätt.

Ibland ställs frågan om skolan behövs och vad vi egentligen ska hålla på med. Jag tänker att vi aldrig någonsin i vår vardag får glömma att det handlar om just det. Att ge den växande generationen de bästa förutsättningarna att ha det #hållbartihop. Att de ska ha sådana kompetenser och förmågor att de kan lita på att de inte utsätts för framtiden och livet utan att de kan forma och välja dem.  Vi som jobbar i skolan måste äga den förståelsen så vårt jobb känns begripligt och meningsfullt. Vi måste forma vår vardag, elevernas lärmiljöer och växande utifrån den insikten.

Det bästa av allt är kanske att det inte är nytt, kontroversiellt eller flum. Det ÄR läroplanen, dess intention och mening. Det handlar bara om att läsa den från rätt håll. Att börja med kapitel 1 och 2 som just definierar värdegrunden om meningen med skolan för att sedan i kapitel tre beskriva innehållet. Läroplanen ska inte genomföras, den ska gestaltas och levas, den är inte en manual den är en målbild och en värdegrund. Framtidens skola vet vi inget om men den den formas av den skola vi väljer att forma och bedriva idag.

Åter igen, jag vill inget hellre än att barnen idag, mina och andras, ska få möjligheten att forma hållbara liv i en hållbar miljö. Livet är vad vi gör av framtiden.


Reflektioner kring skolans roll

Nedan är mina tankar kring Richard Gatarskis krönika i Skolvärlden

Richard Gatarski jag tror vi samtalade om detta för något år sedan på twitter men det kan varit med någon annan. Hursomhelst är det en viktig frågeställning. Skola som begrepp och idé ifrågasätts ju väldigt sällan. Så behövs då skolan? Du diskuterar den ur ett samhällsperspektiv och om skolan ska vara samhälskonserverande eller samhällsskapande. Det har svängt över tid och mellan olika samhällen. Precis som du tänker jag att skolan som organisation och meningsskapare ska vara förebilden och värdebärare för det samhälle vi vill ha i framtiden. Inte minst när vi kommer att ställas inför etiska och komplicerade frågeställningar med ny och utmanande teknik. Vad innebär utvecklandet av AI för vår syn på liv? Hur ställer vi oss till genteknologi och möjlighet att forma levande varelser? Vi har också stora demokratiska och etiska frågor kring utnyttjande av jordens resurser och fördelning av dessa ur ett hållbarhetsperspektiv. Och precis som du tror jag att vi först måste nå ett konsensus kring hur vi tänker oss en samhällsutveckling för att utifrån det forma skolan ur samhällsperspektivet.
En annan viktigt reflektion kring skolans nödvändighet som du inte lyfter i det här sammanhanget är likvärdigheten på individnivån. Skolan utgör, eller i alla fall bör utgöra en garant för att alla barn får en möjlighet att utveckla de förmågor och tillägna sig de kunskaper som krävs för att kunna göra självständiga och reflekterade val i livet. Ett grundläggande uppdrag där är möjligehten att utveckla språk och begreppsförståelse är central. Språket är en förutsättning för högre kognitiva funktioner och kommunikation. Språk utvecklas inte av sig själv och skolan kan med ett medvetet arbete skapa goda förutsättningar för alla att träna och utveckla det. 
Avslutningsvis tror jag att vi är överens om att skolan i den form den är nu inte fyller de krav vi tänker för att den ska vara begriplig, meningsfull och hanterbar. Som biologiska varelser och i vårt sätt att lära har vi inte förändrats de snaste 20 000 åren, men vad vi behöver kunna och vilka förmågor vi behöver utveckla i skiljer sig med avgrunder. Våra förändrade levnadsvilkor genom teknik och ökad kunskapsmängd ställer andra krav på samhälle och individ. 
Jag tror att en allmän skola nu mer än någonsin är viktig men att den ska ta sin utgångspunkt i att rusta den växande generationen för de utmaningar den kommer att ställas inför på individ och samhällsnivå. För mig innbär det att vi måste definera om mycket av det vi kallar lärmiljöer på alla områden. Organisatoriska, psykosociala, fysiska och digitala lärmiljöer ska utforams för ökad individualisering och prövas mot om de leder till att eleverna rustas på ett bättre sätt genom att utveckla sitt språk och sin kreativitet, sina förfågor att kommunicera, kollaborera och tänka kritiskt. 
Jag tror att det börjar med att man förstår och alltid frågar sig varför man ska göra något och varför man väljer att göra det på ett visst sätt.