Skola 2.0 är inte en uppdatering det är ett nytt operativsystem

 

Skolans kris är inte dess resultat eller innehåll utan att den spelat ut sin roll i den form den har nu.
Jag drivs av en övertygelse om att världen kan fortsätta att utvecklas mot demokrati, fred, frihet och hållbarhet Det är mot den fonden jag går till jobbet som rektor. Jag är lärare, pedagog om man så vill men jobbar sedan snart tio år tillbaka som skolledare. Jag tror på skolan som funktion för att kunna hjälpa dagens barn att kunna växa och lära för att de ska kunna och vilja ta hand om sig själva och sin omvärld. Men eftersom framtiden inte längre är vad den var, är en förändring inte bara önskvärd den är nödvändig.
Begränsade resurser ska fördelas på en växande världsbefolkning. En eskalerande miljöförstöring och global uppvärmning som ska lösas. En teknikutveckling som utmanar vår etik med självlärande algoritmer och genteknik. Misstänksamhet och rädsla som leder till protektionism och aggressivitet.
Att diskutera betyg, mobiler eller timplan är bara att flytta däcksstolar på Titanic. Det är ytliga förändringar med små effekter. På samma sätt som de stora ångfartygen spelade ut sin roll för att effektivt flytta människor över atlanten när man utvecklade flyget har skolan i den form som vi känner den idag spelat ut sin roll för lärande och samhällsbygge. Kanske har vi även passerat stadiet för flyget. Skola för framtiden är inte begränsad av bokens två omslag, byggnadens fyra väggar eller timplanens sex timmar.

Som biologiska varelser har vi inte förändrats mycket sedan vi levde i jägar och samlarsamhällen. Då i små grupper och i ganska isolerade kontexter. Det krävdes mycket kunskap och kompetens för överlevnaden och som individ kunde man inte mindre än man kan idag bara andra saker. Men den samlade kunskapen i världen och möjligheten att kommunicera var bara en bråkdel av dagens. För att använda liknelsen ovan var vi på stadiet av enmanskanoter. Det krävdes mycket kunskap av var och en för att ta sig fram. Men det var ineffektivt och osäkert. Skola som idé fanns inte utan man lärde i aktivt deltagande. I takt med förändrade livsvillkor genom bonde och industrisamhälle har skola och bildning haft olika funktion och organisation. Men den har hela tiden byggt på en idé om att det samlade kunskapsinnehållet kunnat avgränsas och koncentrerats till en plats. Att tillägna sig och behärska kunskap och bildning genom deltagande i skola och utbildning gav fördelar. Samtidigt som fostran, värdegrund och social träning ingick i andra delar av vuxenblivande än skolan. Idag är tillgången till information oändlig för individen samtidigt som den sociala skolningen utsätts för större påverkan och den sociala interaktionen och påverkan är gränslös.
Med den transformation av världen som sker idag behöver också skolan transformeras.
Parallellt med denna utveckling i världen mår våra ungdomar allt sämre. Oavsett hur vi mäter barns fysiska och mentala hälsa kan vi se en negativ utveckling där klyftorna ökar.
Det krävs förändring på det sätt vi bedriver skola.
Skollag, förordning och läroplan visar tydligt på vad vi tänker är skolans uppdrag för att ge den växande generationen de bästa förutsättningarna. Läroplanen idag har helt annan funktion, mål och inrikting än tidigare normalplaner utbildningsplaner och läroplaner. Trots att vi inte känner igen eller ens vill kännas vid mycket av det normalplanen från 1878 innehåller och syftar till är skolan som organisation och funktion inte förändrad i någon större utsträckning.

Jag tänker att vi behöver omformulera begreppet skola. Dvs söka svaret på vad skola är i den tid och tillvaro som i lever i idag.
Vi behöver en ny förståelse av kunskaps-, informations- och kompetensbegreppet. Kunskap och kompetens kommer allt mer att ses som en förmåga att genom träning använda våra fysiska och kognitiva resurser. (minne,språk, motorik, logik etc). Information och informationsbearbetning är idag exponentiellt växande och den del av det varje individ kan äga blir allt mindre. Vikten av informationsnätverk blir allt större.
Som organisation och funktion bör skolan gestalta de kunskaper och förmågor den syftar till att eleverna ska träna och lära. Vi kan inte ha ett system som bygger på konkurrens och ensamarbete om vi samtidigt säger att vägen till lärande och framgång är sammanbete.
Samarbete ökar möjligheten till individualisering av innehåll. Att alla ska lära samma sak, samtidigt, på samma sätt under lika lång tid är direkt kontraproduktivt mot idén att alla elever ska få möjlighet och stöd att utveckla sin fulla potential. Lägg större vikt vid att träna än att visa resultat, färdigheter och förtrogenhet tar tid att utveckla. Alla aktiva inom idrott vet att man inte kan topp prestera i en träningsperiod.
Vi måste våga utmana begrepp och traditioner som idag styr skolan i större utsträckning än ekonomi och läroplaner. Begrepp som klass, årskurs, ramtimplan schema, klassrum, läxa, betyg, ämneslärare, klasslärare, arbetslag, etc.
Vi måste börja med att förstå intentionen i uppdraget och skolans funktion för därefter fundera över hur den bäst ska organiseras och fungera för att det ska realiseras.
Ett exempel som gör det ganska tydligt. I Lgr 11 (grundskolans läroplan) står det samtala 96 gånger medan läxor och prov inte nämns över huvud taget. Men hur ofta organiseras undervisning och lärmiljöer för samtal i förhållande till hur ofta det görs för att kunna ge läxor och genomföra prov. En annan obegriplig tanke är att vi organiserar lärmiljöer för sittande vid bord då vi vet att rörelse främjar såväl fysiskt välmående som kognitiva funktioner.

Min motivation och vilja i att gå till att vara kvar i skolan är tron på dess betydelse och möjligheter. Min övertygelse och tro ligger i att vi skapar en skola som syftar till att ”Vi tillsammans vill varandra väl och gör varandra bra” Och att det finns nedbrutet i varje handling, möte och arbetsuppgift i skolan. Jag jämförde tidigare skolan vid olika sätt att ta sig över och behärska kunskapens hav. Skola 2.0 är inte längre än farkost det är ett nätverk i realtid där man kan vara överallt samtidigt och använda den samlade informationsmängden effektivt.


Förändring är att välja bort

Länge sedan jag bloggade men tog mig lite tid idag. Inspirerad av videon som är länkad
Snyggt och välproducerat om behovet att transformera, reformera och i viss mån revolutionera vårt utbildningsväsende. Inte för att vi lär på andra sätt som biologiska varelser utan för att vi behöver kunna andra saker, för att samhällena har en annan syn på individen, för att demokratin ska överleva och den växande generationen ska kunna möta framtidens utmaningar.
 
MEN den säger inte mycket om hur det skulle kunna se ut. Jag tänker att alla de som försöker, tänker och vågar utmana gamla sanningar behöver få stöd och uppmuntran. Det finns så många i skolor över hela världen som i stort och smått försöker få till en förändring. Risken finns bara om vi inte tar helhetsgreppet på hela utbildningssystemet att vi putsar mässning på Titanic. När vi bör utveckla flyget istället (tack för den Hans Renman )
 
Jag ser en hel del skolor och jag möter många skolmänniskor och en tanke som slår mig ibland är att man tänker att förändring handlar om att tillföra, att göra något mer. Förändring om den ska bli görlig måste i större utsträckning syfta till att göra om istället. Vi kan inte förändra utan att ta bort. Vi kan inte digitalisera en skola och köpa digitala läromedel OCH böcker, vi kan inte jobba med klassbloggar OCH veckobrev i pappersform. Vi har inte tid att jobba i team för att planera ihop OCH ha ensamundervisning. Vi kan inte få in mer rörelse under skoldagen OCH få in det i ett sjuttonämnesschema. Vi kan inte jobba med att använda digitala anslagstavlor eller informationskanaler OCH ha synkrona möten som upprepar samma information.
 
På Glömstaskolan har vi försökt börja vrida på en del av de organisatoriska, strukturella och fysiska förutsättningarna för ett lärande som hjälper den unga generationen att lära och utveckla kompetenser och hälsa för att möta framtidens utmaningar. Det är svårt och i mycket är det okända vatten. Men vi tror på det vi gör. Vi ser gärna att man frågar, undrar och utmanar. Men det är ledsamt när det slängs ord som flum eller experiment. Vi är stadigt förankrade i skollag, förordning och läroplan. Men det är glädjande med all den nyfikenhet och det intresse som också visas.
 
Har vi svaret på hur en skola ska se ut och fungera? Nej det finns inget absolut svar och skulle det göra det vore det högst momentant. Vi har en lösning just nu och den tror vi på. Men vi ska och kommer att vara en skola i förändring. Och vi måste vara mer utvecklingsbenägna än någonsin. Informations och kunskapstillväxten i världen sker exponentiellt. Men det vi har och det som jag tror är viktigare än mycket annat är att vi bär en övertygelse eller tro på att det vi gör, kan och kommer att göra skillnad för individ och samhälle.
 
Vi bygger skola för att varenda unge är värd att få de bästa förutsättningar i en värld som på ett sätt som aldrig förr utmanar våra förmågor. Tillsammans i dialog med ett sunt frågande kan vi gemensamt hitta de smarta lösningarna. Och det är just det vår grundstenar handlar om
.

Om skoldebatt och skolutveckling

Att driva, förvalta och utveckla skola är ett intressant och viktigt arbete. Det är svårt och utmanande men väldigt stimulerande och engagerande. Det handlar i en större kontext om att vara med och bygga samhälle och skapa förutsättningar för en hållbar framtid och utveckling.
I lag förordning och läroplan finns ett tydligt samhälls och individutvecklande uppdrag. Men det är också ett känsligt och svårt uppdrag då vi varje dag intervenerar och påverkar barn och ungas lärande och förståelse av tillvaron.
Barn är inga crasch test dummies utan allt vi gör påverkar och alla har rätt till en skola som ger dem möjlighet att ,under trygga former, nå sin fulla potential. Det betyder att vi ska vara försiktiga och lyhörda. Det betyder att vi alla måste vara klara med frågan om varför vi går till jobbet på morgonen. Att vi alltid har tydligt definierade syften och mål så vi kan utvärdera. Det betyder att vi måste vara vaksamma.
Men det betyder inte att vi ska undvika förändring eller utveckling. Det betyder att vi måste vara noga med att systematiskt och vetenskapligt utvärdera och beforska det vi gör. I syfte att hålla fast och utveckla det som är bra och släppa det som inte längre fungerar eller inte leder till önskvärda resultat.
Lärande och skola befinner sig i många olika spänningsfält och dialektiska samband som t.ex. Krav-frihet, likvärdighet-individualisering, kvantitativ-kvalitativ, tradition-nytänk, resurser-behov. mm-osv.
Det är viktigt att inte se det som alternativ eller motpoler utan istället använda och ta tillvara den kraft som finns i den spänningen och ha en tydlig vision om vad val och verksamhet ska leda till för individ och organisation.
Som Cheshire Katten sa till Alice:
” Om du inte vet vart du ska spelar det ingen roll vilken väg du tar”
Det gäller när vi planerar undervisning och lärande för eleverna att tydligt definiera syfte, mål och förväntningar. Även att tydligt visa på markörer för att se att man nått målen och med vilken kvalitet . Det gäller också när vi strukturerar lärmiljöerna på skolorna.
Den ibland infekterade och inte så trevliga skoldebatten handlar ofta om hur och vad och blir dikotomisk till sin natur. Flumskola eller katederundervisning, mobiler eller inte, keps eller inte, läxor eller läxfritt. mm eller osv.
Jag tror att det ofta handlar om att vi ser och tolkar uppdraget skola lite olika, att vi lägger olika vikt vid och prioriterar olika i uppdraget. För oavsett hur vi tolkar och genomför kommer det att påverka barn och ungas utveckling och förståelse av mänsklig interaktion och samhälle.
För att ta ett exempel: Om det effektivaste sättet att organisera undervisning och som leder till bästa genomsnittliga kvantitativa resultat får 10 % av eleverna att känna sig dumma eller misslyckade. Ska vi då jobba med dessa enskilt eller ska vi organisera om lärandesituationen? Det kommer att påverka eleverna och deras självbild väldigt olika beroende på hur vi väljer.
Jag tänker att alla har ett ansvar att tänka igenom och agera utifrån en genomtänkt förståelse av skoluppdraget som helhet. Själv återvänder jag ofta till skollagen och har det som en del av den etiska kompassen.
 
1 kapitel 4 §
Syftet med utbildningen inom skolväsendet
 
Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och
elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska
främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en
livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och
förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande demokratiska värderingar som det svenska
samhället vilar på.
 
I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika
behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de
utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att
uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar
att tillgodogöra sig utbildningen.
 
Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen
främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till
aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer
och medborgare.
 
Jag har en önskan och en vädjan till alla som engagerar sig i skoldebatten.  Att vi i vårt gemensamma lärande och kommunikation gestaltar de värden och normer vi tänker ska återspeglas i elevernas lärandemiljöer. Vi ska vara Critical friends. Vi ska vara sakliga och framför allt vilja varandra väl och göra varandra bra. Det finns inte rätt eller fel men det finns det som fungerar bra eller mindre bra beroende på vad det är vi tänker oss att syftet är.
 

Varför makerkultur och programmering i skolan

Varför makerkultur och programmering i skolan
När jag växte upp i under sjuttio- och åttiotalet fanns det en uppsjö av maskiner som på ett eller annat sätt var levande. Det fanns mycket inom Si-fi litteratur och filmer. HAL i Arthur C Clarks 2001, Replicants i Ridley Scotts Blade Runner, R2D2 och C3PO i Lucas Star Wars för att inte glömma T1 gestaltad av Schwarzenegger i Terminator. På olika sätt var de såväl en tillgång och hot mot de biologiska varelserna. Det som var ett utmärkande drag var balansgången mellan att vara autonoma kontra lydande. I Terminator tar man steget fullt ut och låter maskinerna bli medvetna om sin egen existens och se sin egen framväxt beroende av ett utrotande av människan. När dessa filmer och böcker skapades var det fiction och fantasi.
Idag befinner vi oss i en annan verklighet. Artificiell intelligens AI, genteknik och självlärande algoritmer är idag inte längre utopier utan en realitet. Senast nu slog Alphago Lee Se-dol i tre raka matcher i go
http://www.theverge.com/2016/3/12/11210650/alphago-deepmind-go-match-3-result

 

och Boston Dynamics senaste robot väcker känslor på många sätt i den här videon.

Det troliga är att dagens växande generation inom sin livstid kommer att behöva ta ställning till och leva i en värld där man måste hantera nya etiska frågeställningar. Hur kommer vi att definiera liv och intelligent liv? Kommer åldrande att kunna bromsas? Kloning och genetiskt skapande? Redan idag kan vi ha svårt att förhålla oss känslomässigt till maskinerna. Vilken roll får religioner och gudsbegrepp om vi kan skapa liv (biologiskt och tekniskt)?

På Glömstaskolan kommer vi att jobba aktivt med makerspace och programmering av just ovanstående anledning. Varför då, det står ju inte i läroplanen. Inte än, men om vi ser oss runt i världen är det väl bara en tidsfråga. Vi vet att världen förändras och digitaliseras i allt snabbare takt. Att ta in det som en del i undervisning och lärande är viktigt. Tanken är inte att vi ska utbilda programmerare utan att vi ska förbereda eleverna för en värld där vi allt oftare kommer att behöva göra etiska och moraliska värderingar. Där tekniken kommer att vara såväl den största möjligheten och största hotet mot en hållbar utveckling. Jag tror att en hållbar framtid handlar om att utnyttja kunskapstillväxten för en fredlig och demokratisk utveckling. Alla behöver inte kunna tekniken men alla ska kunna förstå så mycket att vi tillammans kan fatta viktiga beslut och ta ut riktningen i en digitaliserad värld.

Andra positiva vinster med att lära med hjälp av programmering och makerspace har diskuterats och framförts tidigare och jag kan bar hålla med. Men min poäng här är att om vi på riktigt vill den växande generations väl måste vi våga acceptera att skolan måste anpassa sig till en ny värld där många tidigare sanningar inte längre har bärkraft. Teknik i skolan ska inte bara förenkla och förändra lärandet. Det förändrar även kontexten för lärandet och kanske framförallt utmanar det förståelsen för kunskap och kompetens i dess djupare meningar. För att avsluta med en frågeställning. Kan vi bygga snälla robotar eller robotar som lär sig vara snälla och hur vet vi att de är det? Ligger isf godheten i handlingen eller inlärda etiska värderingar och vem äger rättan att definiera detta?


BETT är mer än teknik, reflektioner från i årets resa

Det var ett tag sedan jag bloggade senast. Att starta upp en ny verksamhet kostar på många sätt. Ibland behöver man ändå kliva åt sidan, stanna upp och reflektera.  Det kan man göra på många sätt. Själv valde jag att åka till BETT-mässan i London. Jag hade visserligen själv två föreläsningar och ett seminarium att hålla men det är ngt annat än att vara det vardagliga loket.

BETT är en spännande företeelse och det väcks kritiska röster till det svenska deltagandets mervärde. Jag tror att en stor del av den behövliga förändringskraften, idéerna och nätverken har sitt ursprung ur denna vecka. I möten och samtal, i reflektioner och delande. Kanske ska vi snarare ställa oss frågan har vi råd att inte vara med. Jag tror inte det.

I år kunde jag se några tydliga trender. För det första så handlade mycket om vad skolans uppdrag är och hur den motiverar och blir viktig. För det andra om hur vi i skolan kan jobba med de kärnkompetenser som framtiden kommer att ställa som krav på kunskaper inom på dagens unga. Kommunikation, kollaboration, kreativitet och kritiskt tänkande lyfts fram på många sätt. Mycket av den teknik som som visades och användes handlade just om att stärka eller träna dessa förmågor ( btw. så utgör de ju faktiskt grunden i Glömstapyramiden).

Vad det gäller de tekniska trenderna är de ganska väl sammanfattade i den här bloggen :

Nicky Morgan, brittisk utbildningsminister skrev i sin blogg bland annat om vikten av att förstå hur vi behöver förändra skolan som en konsekvens av digitaliseringen, än om att brinna för att digitalisera skolan för att förändra den.

För att utveckla det och en av grundantagandena i mina föreläsningar är att världen är förändrad och förutsättningarna för lärande med. Vi kommer inte att lösa framtidens utmaningar genom att digitalisera skolan men om dagens unga ska ha en chans att ta sig an dem måste vi ta med den digitala lärmiljön som en hörnsten i skolan.

Trots all spännande teknik och intressanta pedagogiska angreppssätt var det två föreläsare som verkligen grep mig mer än något annat. Den första var Angela Lee Duckworth (med examen från såväl Harvard, i neurobiologi som Oxford i psykologi) som var en av de sista talarna på själva mässan. Hon talade om True Grit, helt enkelt att översätta med kanske kan man se det som en produkt av faktorerna passion och uthållighet. Det som driver och plockar fram det där extra och som dessutom håller kvar. Enligt hennes forskning är denna mentala inställning viktigare än något annat för framgång. Oavsett om det handlar om skola, idrott eller relationer. Hon visade på vikten av att hitta sin passion och i den jobba med de bitar som har störst utvecklingspotential. True grit måste vi hitta på individnivå och det är det den skicklige pedagogen gör. Kan tona in och hitta passionen hos den enskilde eleven.

Den andra föreläsaren var Pär Johansson, grundare av Glada Huddik teatern. Som mer än någon annan trots att han inte nämnde skola visade på varför den behövs och hur viktigt det är att leva en demokratisk och inkluderande värdegrund. Det är inget som låter sig göras i handlingsplaner eller program utan det handlar om att tro på rätten att få vara den man är och att olikhet berikar och inte hotar. Att likvärdighet inte är att förväxla med likhet.

Angela och Pär kommer från skilda världar, med olika erfarenheter och ingångar i livet och i sina professioner trots det landar båda i den växande människan. I drivkrafterna och rätten att få utvecklas sina förutsättningar. Att skola handlar om så mycket mer än planer (kursplaner, handlingsplaner, arbetsmiljöplaner) det finns inga ritningar för mänsklig utveckling om målet är varje individs rätt att nå sin fulla potential. För då då skulle vi behöva skriva nya planer för varje person. Förändring och lärande handlar om passion och uthållighet. Det kan vi bara skapa förutsättningar för genom att själva vara det och att våga möta varje individ på ett sätt som gör att de kan vara som de är och inte som vi tänker oss att de ska vara. Det handlar om likvärdighet genom olikhet