Varför makerkultur och programmering i skolan

Varför makerkultur och programmering i skolan
När jag växte upp i under sjuttio- och åttiotalet fanns det en uppsjö av maskiner som på ett eller annat sätt var levande. Det fanns mycket inom Si-fi litteratur och filmer. HAL i Arthur C Clarks 2001, Replicants i Ridley Scotts Blade Runner, R2D2 och C3PO i Lucas Star Wars för att inte glömma T1 gestaltad av Schwarzenegger i Terminator. På olika sätt var de såväl en tillgång och hot mot de biologiska varelserna. Det som var ett utmärkande drag var balansgången mellan att vara autonoma kontra lydande. I Terminator tar man steget fullt ut och låter maskinerna bli medvetna om sin egen existens och se sin egen framväxt beroende av ett utrotande av människan. När dessa filmer och böcker skapades var det fiction och fantasi.
Idag befinner vi oss i en annan verklighet. Artificiell intelligens AI, genteknik och självlärande algoritmer är idag inte längre utopier utan en realitet. Senast nu slog Alphago Lee Se-dol i tre raka matcher i go
http://www.theverge.com/2016/3/12/11210650/alphago-deepmind-go-match-3-result

 

och Boston Dynamics senaste robot väcker känslor på många sätt i den här videon.

Det troliga är att dagens växande generation inom sin livstid kommer att behöva ta ställning till och leva i en värld där man måste hantera nya etiska frågeställningar. Hur kommer vi att definiera liv och intelligent liv? Kommer åldrande att kunna bromsas? Kloning och genetiskt skapande? Redan idag kan vi ha svårt att förhålla oss känslomässigt till maskinerna. Vilken roll får religioner och gudsbegrepp om vi kan skapa liv (biologiskt och tekniskt)?

På Glömstaskolan kommer vi att jobba aktivt med makerspace och programmering av just ovanstående anledning. Varför då, det står ju inte i läroplanen. Inte än, men om vi ser oss runt i världen är det väl bara en tidsfråga. Vi vet att världen förändras och digitaliseras i allt snabbare takt. Att ta in det som en del i undervisning och lärande är viktigt. Tanken är inte att vi ska utbilda programmerare utan att vi ska förbereda eleverna för en värld där vi allt oftare kommer att behöva göra etiska och moraliska värderingar. Där tekniken kommer att vara såväl den största möjligheten och största hotet mot en hållbar utveckling. Jag tror att en hållbar framtid handlar om att utnyttja kunskapstillväxten för en fredlig och demokratisk utveckling. Alla behöver inte kunna tekniken men alla ska kunna förstå så mycket att vi tillammans kan fatta viktiga beslut och ta ut riktningen i en digitaliserad värld.

Andra positiva vinster med att lära med hjälp av programmering och makerspace har diskuterats och framförts tidigare och jag kan bar hålla med. Men min poäng här är att om vi på riktigt vill den växande generations väl måste vi våga acceptera att skolan måste anpassa sig till en ny värld där många tidigare sanningar inte längre har bärkraft. Teknik i skolan ska inte bara förenkla och förändra lärandet. Det förändrar även kontexten för lärandet och kanske framförallt utmanar det förståelsen för kunskap och kompetens i dess djupare meningar. För att avsluta med en frågeställning. Kan vi bygga snälla robotar eller robotar som lär sig vara snälla och hur vet vi att de är det? Ligger isf godheten i handlingen eller inlärda etiska värderingar och vem äger rättan att definiera detta?

Kommentera

E-postadress publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*
*
*