Skola 2.0 är inte en uppdatering det är ett nytt operativsystem

 

Skolans kris är inte dess resultat eller innehåll utan att den spelat ut sin roll i den form den har nu.
Jag drivs av en övertygelse om att världen kan fortsätta att utvecklas mot demokrati, fred, frihet och hållbarhet Det är mot den fonden jag går till jobbet som rektor. Jag är lärare, pedagog om man så vill men jobbar sedan snart tio år tillbaka som skolledare. Jag tror på skolan som funktion för att kunna hjälpa dagens barn att kunna växa och lära för att de ska kunna och vilja ta hand om sig själva och sin omvärld. Men eftersom framtiden inte längre är vad den var, är en förändring inte bara önskvärd den är nödvändig.
Begränsade resurser ska fördelas på en växande världsbefolkning. En eskalerande miljöförstöring och global uppvärmning som ska lösas. En teknikutveckling som utmanar vår etik med självlärande algoritmer och genteknik. Misstänksamhet och rädsla som leder till protektionism och aggressivitet.
Att diskutera betyg, mobiler eller timplan är bara att flytta däcksstolar på Titanic. Det är ytliga förändringar med små effekter. På samma sätt som de stora ångfartygen spelade ut sin roll för att effektivt flytta människor över atlanten när man utvecklade flyget har skolan i den form som vi känner den idag spelat ut sin roll för lärande och samhällsbygge. Kanske har vi även passerat stadiet för flyget. Skola för framtiden är inte begränsad av bokens två omslag, byggnadens fyra väggar eller timplanens sex timmar.

Som biologiska varelser har vi inte förändrats mycket sedan vi levde i jägar och samlarsamhällen. Då i små grupper och i ganska isolerade kontexter. Det krävdes mycket kunskap och kompetens för överlevnaden och som individ kunde man inte mindre än man kan idag bara andra saker. Men den samlade kunskapen i världen och möjligheten att kommunicera var bara en bråkdel av dagens. För att använda liknelsen ovan var vi på stadiet av enmanskanoter. Det krävdes mycket kunskap av var och en för att ta sig fram. Men det var ineffektivt och osäkert. Skola som idé fanns inte utan man lärde i aktivt deltagande. I takt med förändrade livsvillkor genom bonde och industrisamhälle har skola och bildning haft olika funktion och organisation. Men den har hela tiden byggt på en idé om att det samlade kunskapsinnehållet kunnat avgränsas och koncentrerats till en plats. Att tillägna sig och behärska kunskap och bildning genom deltagande i skola och utbildning gav fördelar. Samtidigt som fostran, värdegrund och social träning ingick i andra delar av vuxenblivande än skolan. Idag är tillgången till information oändlig för individen samtidigt som den sociala skolningen utsätts för större påverkan och den sociala interaktionen och påverkan är gränslös.
Med den transformation av världen som sker idag behöver också skolan transformeras.
Parallellt med denna utveckling i världen mår våra ungdomar allt sämre. Oavsett hur vi mäter barns fysiska och mentala hälsa kan vi se en negativ utveckling där klyftorna ökar.
Det krävs förändring på det sätt vi bedriver skola.
Skollag, förordning och läroplan visar tydligt på vad vi tänker är skolans uppdrag för att ge den växande generationen de bästa förutsättningarna. Läroplanen idag har helt annan funktion, mål och inrikting än tidigare normalplaner utbildningsplaner och läroplaner. Trots att vi inte känner igen eller ens vill kännas vid mycket av det normalplanen från 1878 innehåller och syftar till är skolan som organisation och funktion inte förändrad i någon större utsträckning.

Jag tänker att vi behöver omformulera begreppet skola. Dvs söka svaret på vad skola är i den tid och tillvaro som i lever i idag.
Vi behöver en ny förståelse av kunskaps-, informations- och kompetensbegreppet. Kunskap och kompetens kommer allt mer att ses som en förmåga att genom träning använda våra fysiska och kognitiva resurser. (minne,språk, motorik, logik etc). Information och informationsbearbetning är idag exponentiellt växande och den del av det varje individ kan äga blir allt mindre. Vikten av informationsnätverk blir allt större.
Som organisation och funktion bör skolan gestalta de kunskaper och förmågor den syftar till att eleverna ska träna och lära. Vi kan inte ha ett system som bygger på konkurrens och ensamarbete om vi samtidigt säger att vägen till lärande och framgång är sammanbete.
Samarbete ökar möjligheten till individualisering av innehåll. Att alla ska lära samma sak, samtidigt, på samma sätt under lika lång tid är direkt kontraproduktivt mot idén att alla elever ska få möjlighet och stöd att utveckla sin fulla potential. Lägg större vikt vid att träna än att visa resultat, färdigheter och förtrogenhet tar tid att utveckla. Alla aktiva inom idrott vet att man inte kan topp prestera i en träningsperiod.
Vi måste våga utmana begrepp och traditioner som idag styr skolan i större utsträckning än ekonomi och läroplaner. Begrepp som klass, årskurs, ramtimplan schema, klassrum, läxa, betyg, ämneslärare, klasslärare, arbetslag, etc.
Vi måste börja med att förstå intentionen i uppdraget och skolans funktion för därefter fundera över hur den bäst ska organiseras och fungera för att det ska realiseras.
Ett exempel som gör det ganska tydligt. I Lgr 11 (grundskolans läroplan) står det samtala 96 gånger medan läxor och prov inte nämns över huvud taget. Men hur ofta organiseras undervisning och lärmiljöer för samtal i förhållande till hur ofta det görs för att kunna ge läxor och genomföra prov. En annan obegriplig tanke är att vi organiserar lärmiljöer för sittande vid bord då vi vet att rörelse främjar såväl fysiskt välmående som kognitiva funktioner.

Min motivation och vilja i att gå till att vara kvar i skolan är tron på dess betydelse och möjligheter. Min övertygelse och tro ligger i att vi skapar en skola som syftar till att ”Vi tillsammans vill varandra väl och gör varandra bra” Och att det finns nedbrutet i varje handling, möte och arbetsuppgift i skolan. Jag jämförde tidigare skolan vid olika sätt att ta sig över och behärska kunskapens hav. Skola 2.0 är inte längre än farkost det är ett nätverk i realtid där man kan vara överallt samtidigt och använda den samlade informationsmängden effektivt.


Förändring är att välja bort

Länge sedan jag bloggade men tog mig lite tid idag. Inspirerad av videon som är länkad
Snyggt och välproducerat om behovet att transformera, reformera och i viss mån revolutionera vårt utbildningsväsende. Inte för att vi lär på andra sätt som biologiska varelser utan för att vi behöver kunna andra saker, för att samhällena har en annan syn på individen, för att demokratin ska överleva och den växande generationen ska kunna möta framtidens utmaningar.
 
MEN den säger inte mycket om hur det skulle kunna se ut. Jag tänker att alla de som försöker, tänker och vågar utmana gamla sanningar behöver få stöd och uppmuntran. Det finns så många i skolor över hela världen som i stort och smått försöker få till en förändring. Risken finns bara om vi inte tar helhetsgreppet på hela utbildningssystemet att vi putsar mässning på Titanic. När vi bör utveckla flyget istället (tack för den Hans Renman )
 
Jag ser en hel del skolor och jag möter många skolmänniskor och en tanke som slår mig ibland är att man tänker att förändring handlar om att tillföra, att göra något mer. Förändring om den ska bli görlig måste i större utsträckning syfta till att göra om istället. Vi kan inte förändra utan att ta bort. Vi kan inte digitalisera en skola och köpa digitala läromedel OCH böcker, vi kan inte jobba med klassbloggar OCH veckobrev i pappersform. Vi har inte tid att jobba i team för att planera ihop OCH ha ensamundervisning. Vi kan inte få in mer rörelse under skoldagen OCH få in det i ett sjuttonämnesschema. Vi kan inte jobba med att använda digitala anslagstavlor eller informationskanaler OCH ha synkrona möten som upprepar samma information.
 
På Glömstaskolan har vi försökt börja vrida på en del av de organisatoriska, strukturella och fysiska förutsättningarna för ett lärande som hjälper den unga generationen att lära och utveckla kompetenser och hälsa för att möta framtidens utmaningar. Det är svårt och i mycket är det okända vatten. Men vi tror på det vi gör. Vi ser gärna att man frågar, undrar och utmanar. Men det är ledsamt när det slängs ord som flum eller experiment. Vi är stadigt förankrade i skollag, förordning och läroplan. Men det är glädjande med all den nyfikenhet och det intresse som också visas.
 
Har vi svaret på hur en skola ska se ut och fungera? Nej det finns inget absolut svar och skulle det göra det vore det högst momentant. Vi har en lösning just nu och den tror vi på. Men vi ska och kommer att vara en skola i förändring. Och vi måste vara mer utvecklingsbenägna än någonsin. Informations och kunskapstillväxten i världen sker exponentiellt. Men det vi har och det som jag tror är viktigare än mycket annat är att vi bär en övertygelse eller tro på att det vi gör, kan och kommer att göra skillnad för individ och samhälle.
 
Vi bygger skola för att varenda unge är värd att få de bästa förutsättningar i en värld som på ett sätt som aldrig förr utmanar våra förmågor. Tillsammans i dialog med ett sunt frågande kan vi gemensamt hitta de smarta lösningarna. Och det är just det vår grundstenar handlar om
.